Göteborgsposten – 10 augusti 1870, sida 1

nes mors andra val, men ej för ung för att mycket djupt känna förlusten af sin far. Tom Halliday hade hyst en öm tillgifvenhet för den sjuåriga flickan och hon hide fullkomligt besvarat sin fars ömhet. Hon hade bittert begråtit sin älskade far, och ännu kände hon sin förlust, ehuru hon var nitton år gammal och stod i begrepp att lemna skolan för alltid. Hon tyckte ej om mr Sheldon. Han hade usurperat hennes älskade fars plats och var raka motsatsen till denne far. Han hade kommit emellan Charlotte Halliday och hennes mor samt häll den svaga lilla qvinnan så uteslutande upptagen för sin räkning, att Charlotte stod alldeles ensam i verlden. Och dock gjorde han sin skyldighet så som få styffäder göra det. Charlotte måste medgif7a, att han var mycket god mot henne, att han var en förträfflig man och en i allo högst respektabel menniska; men hon medgaf lika uppriktigt att hon aldrig kunnat tycka om honom. — Jag vet att det är orätt af mig att ej tycka om honom, då han är så god mot mig, sade hon en gång till en väninna; men jag känner mig alltid främmande för honom. Jag försöker ibland att anse honom som en far, men det är omöjligt. Jag har ibland drömt om honom, och ehuru han i verkligheten är så vänlig mot mig, föreställer jag mig honom alltid i mina drömmar såsom mycket grym mot mig. Jag förmodar det är tillfölje af bans svarta polissonger och svarta ögon, tillade miss Halliday eftertänksamt. Det är bestämdt en olycka för en person att ha svartare ögon och polissonger än annat folk, ty i sådant