Göteborgsposten – 9 augusti 1870, sida 2

Fran Utlandet. Slag på slag ingingo i Lördags och Söndags våra telegrammer, alla förtäljande huru de franska vapnen, vid hvilka så stora förboppningar varit och ännu äro fästade, på de angripna punkterna trängts tillbaka efter blodiga strider. Då en hel verldsdels politiska öden — från hvilka ingen, således ej heller vi, kan alldeles trigöra sina intressen — för långa tider så som nu bero af den fysiska kampens utgång, har man svårt att med nödig kallblodighet betrakta ställningen. Tillfredsställda förhoppnirgar leda till sin öfverdritt i tillförsigt; de gäckade illusionerna till sin i nedslagenhet. Det är de hysta symoch antipatierna, som föranleda detta. Med djup smärta ha vi emottagit underrättelsen om de franska vapnens under de sepaste dagarne lidna nederlag; ty vi äro öfvertygade om, att de mindre staternas oberoende och dermed äfven tokksrihetens utveckling är i hög grad beroende deraf, att Frankrike kan gentemot den kolossala militärmakt, som uppstått i hjertat af Europa, i Tyskland, bibebålla sitt inflytande såsom en erkänd stormakt af första rangen. Det var beklagligt, att det måste vädja ull svärdet, för att gifva afgörandet; men historien skall en gång visa, om det kunde göra annorlunda. Dess nederlag skola alltid hos dessa mindre nationer emottagas med smärta; dess segrar med glädje och hopp. Och visst är, att de underrättelser, som de senaste dagarne bragt vårt land, skapat en stämning, som uv.lar blytung på beio.kningen, men äfven kommer oss att med ännu djupare allvar betrakta händelserna. De tyska armeernas inträngande på franskt område är ett nederlag för denna upphetsade fransyska imagination, som i kriget med Tyskland endast såg en paradfäktning, en liten vapenlek, der man skulle ömsesidigt pröfsa sina krafter och der tyskarne snart skulle så finna sin underlägsenhet, att man, innan attonbrisen