Göteborgsposten – 9 augusti 1870, sida 1

var han en ytterst respaktabel man, en man hvars hufvudsakliga ansprak på sins likars aktning betingades af hans oförvitliga nutubilitet. Mr Sheldon hade längesedan öfverlatit sin praktik, tillika med det respektabla huset vid Fitzgeorge-street och möblerna i detsamma, till en lofvande ung dentist. Inom ett år efter Tom Hallidays död hade hans enka gifvit sin hand åt sin förste tillbedjare, ej derföre att hon glömt sin förre man eller var o acksam för de välgerniagar hon åtvjutit af honom, utan endast derföre att hon ej visste något skäl hvarföre hon skulle förkasta mr Sheldons giftermålsanbud. — Jag sade ju att hon ej skulle våga säga nej, sade George Sheldon, då dentisten kom hem från Barlingford, hvarest Georgy bodde hos sin mor. Philip hade först besvarat sin brors frågor något undvikande, men slutligen blifvit tvungen medgifva att han begärt mrs Hullidays band, och att hans frieri lyckats, — Georgy och jag voro fästade vid hvarandra för längesedan, sade han, och det är ej underligt om — — Om du gifter dig med henne, då nu Tom ej mera finnes. Stackars gamle Tom! Han och jag voro så goda vänner. Jag har alltid tänkt att hvarken du eller dender andre förstodo er på hans sjukdom. Du gjorde ditt bästa derpå tviflar jag ej. Men det är ej något angenämt ämne att uppehålla sig vid. Jag lemnar det derföre och önskar dig mycken lycka, Phili. Det blir ett högst fördelaktigt parti för dig. — Säg blir det ej ett godt parti? frågade han hastigt