Göteborgsposten – 8 augusti 1870, sida 2

3 Från Utlandet. Från fransk sida bekräftas nu officielt den af preussarne vunna segern vid Vissembourg under natten mellan Onsdagen och Thorsdagen. Enligt denna källa utgjorde fransmännens styrka 7 till 8000 man, fördelade i tre regementen infanteri, en brigad lätt kavalleri och något artilleri ur divisionen Douay, tillhörig marskalk Mac Mahons arn.6. Den angripande fiendens styrka var fransmännens mycket öfveriägsen och förmenas al dessa senare ha utgjort ej mindre än tvenne armckårer. De franska trupperna höllo stånd i flera timmar, men måste slutligen draga sig tillbaka till en höjd, som beherrskar vägen till Bitche, dit Mac Mahon skyndsamt sammandrager trupper. Den i affären deltagande preussiska armen stod under kronprinsens af Preussen befäl, och enligt ett af våra Lördagstelegram skulle denne, som på grund af sina lidna förluster ej kunnat förfölja fransmännen, i Fredags rycka vidare framåt. — Det är således en sanning, att preussarne bewädt Frankrikes jord, att de slagit fransmännen i en ej obetydlig träffving, att de ha för tull afsigt att fullfölja sin offensiva rörelse och att deras s. k. sydarme är ämnad att utföra densamma. Mac Mahon har, som sagdt, skyndat att sammandraga trupper, för att möta den inryckande fienden. Huruvida han skall lyckas att tvinga denne till återtåg, återstår att se. Misslyckas han, skall hela den franska armån tvingas att lemna sin framskjutna ställning vid gränsen och nödgas draga sig tillbaka, för att stödja sig närmare på sina fästningar. Man kan ej undgå att finna, det ställningen härigenom redan förändrats. I stället för att vara angripare och ha hopp om att kunna öfverflytta kampen på Tysklands jord, måste nu fransmännen finna sig i att vara de angripna och att försvara sin egen mark. För preussarne är det ett lifsvilkor, att kampen föres med hänsynslös energi, med snabbhet och väldiga ansatser. Nästan hvarje man i den preussiska armåen är en det fredliga förvärfvets man och han har merärdels i sitt bem en familj att försörja. Skulle kriget komma att draga mycket ut på längden och utan att de preussiska vapnen vunno några framgångar, så skulle snart jemmer höras i landet, der näringarne måste afstanna och kanske hundradetusentals familjer, hvilkas stöd befluna sig vid armen och som äro af dessas arbetsafkastning beroende, bringas till ytterligt armod, hvarigenom åter skatterna till det allmänna måste betydligt ökas. Men dessa skatter äro redan för höga och deras stegring skulle betänkligt utsuga nationen, hvars förmåga att förse regeringen med medel till krigets fulliöljande älven skulle snabbt sina. Som sagdt, i regeringskretsarne i Berlin känner man väl dessa förhållanden, och man skall derför af alla krafter arbeta på att-så lif i spelet, under det att kejsar Napoleon deremot synbarligen har för afsigt att med den bildade strategens hela beräkningskonst töra kriget långsamt, men säkert, Motsatserna äro synbara, och det skall nu bero på, hvilkendera metoden i att föra kriget, som skall komma att krönas med tramgång. Det nät, hvari Napoleons diplomati hotar att från alla sidor insnärja Preussen, under det att Ryssland står oberäkneligt, tvingar äfven Preussen till snabba handlingar, för att förekomma utvecklingen af planer, som annars skola tvinga det att dela sina armeer på skiljda håll. Redan nu förljudes det med anspråk på ——— —— —