Göteborgsposten – 6 augusti 1870, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammareu. En inbrottstjuf frän landet. I går för åtta dagar sedan syntes å Kungstorget en yngre, illa klädd mansperson utbjuda hvarjehanda goda saker, såsom silfverskedar, sidenschaletter, manchetter. näsdukar m. m. Den å nämnda torg patrullerande poliskonstapeln tyckte emellertid att hr handelsmannen såg mer än tillåtligt misstänkt ut, hvarför han anhöll om ett litet samtal med denne, hvilket hade till påföljd att handelsmannen, som befanns vara hemmasonen August Johansson från Mellangården i Önäs socken, måste medfölja till polisvaktkontoret. Vid anställda efterforskningar har upplysts dels att torparen Johannes Skog från torpet Bohus i Hemsjö socken, Kullings härad, d. 27 sistl. Juli på aftonen blifvit bestulen på en portmonnä innehållande 3 rdr 25 öre, 2 silfverskedar, 2 silkeschaletter, truntimmersmanchetter och näsdukar jemte en ost om 10 (e:s vigt, och hade nyckeln till torpstugan legat på en slå öfver dörren; samt dels att hustrun Johanna Olsdotter från torpet Hvitack, likaledes i IIemsjö socken, sistnämnda dag kl. 8 på aftonen, då hon varit utgången från sitt torp, genom inbrott blifvit bestulen på ett par nya stöflar. — August Johansson, som vid häktandet innehade samtliga de från ofvannämnda personer tillgripna sakerna, utom penningarne och osten, har erkännt att han begått båda inbrottsstölderna och hade han för att inkomma i hustrun Olsdotters torpstuga sönderslagit ett fönster samt sönderbrutit fönsterbågen. De stulna penningarne hade han användt, hvarjemte han säger sig ha uppätit osten, hvilket bevisar att Johansson måste vara utrustad med en strykande aptit, ty 10 0. ost på två dagar torde väl knappt förr någon menniska kunnat förtära. Den vidare ransakningen öfverlemnades till Kullings häradsrått, i afbidan hvarå Johansson införpassades till cellfängelset. Stöld från sofvande. Maskinisten G. Andersson å ångf. Askersund hade sistl. Fredag, under det han legat och sofvit i sin hytt, blifvit bestulen på ett silfvercylinderur med vidhängande kedja. Han kunde dock icke påminna sig om han haft uret förvarat i sin västficka eller om det legat på bordet i hytten. Redan i Lördags anhölls för detta tillgrepp af detektivkonstapeln n:o 88 Andren för första resan stöld straffade manspersonen Magnus Olson, just då han hos pantlånaren J. Olsson, vid Torggatan, skulle pantsätta uret. Vid polisförhöret har Magnus Olsson dock icke velat medgifva att han stulit uret utan påstår att han, som aldrig i sin lefnad varit ombord å ångf. Askersund, på Fredagen köpt uret af en robekantk mansperson för 8 rdr 50 öre. Om Olsson möjligen under andra förhållanden skulle genom den alltid tjenstaktige obekante manspersonens tillhjelp kunnat slingra sig ifrån saken, så låter sig detta dock nu näppeligen göra, enär oturen velat att Olsson vid den tid då stölden skett varit sedd ombord å ångf. Askersund af såväl rorgängaren Anders Scherman som besättningskarlen Simon Larsson. Oaktadt sin oskuld måste dock Olsson underkasta sig att i afbidan på ransakningen vid rådhusrätten qvarsitta å cellfängelset. En dunkel affär. Handlanden J. Carlsson, boende i Nya Haga, var till i Thorsdags uppkallad till poliskammaren att ansvara för det han sistl. Tisdag mellan kl. 11 och 12 på natten skulle med ett hvasst tillhygge ha tilldelat cigarrarbetaren August Pehrsson ett djupt sår i hufvudet, hvarigenom så starkt blodflöde uppstått att Pehrsson uti sanslöst tillstånd måst afföras till fältskär för att förbindas. Då målet påropades inställde sig svaranden genom advokat, hvaremot käranden infunnit sig personligen, medförande som vittne cigarrarbetaren Gustaf Oscar Jonsson. Käranden uppgaf att då han och Jonsson vid ofvannämnda tillfälle passerade förbi svaranden J. Carlssons port hade denne åtföljd af 4 eller 5 andra personer utkommit ur porten samt utan förutgången ordvexling med något skarpt vapen, som han hållit i högra handen, tilldelat honom ett så kraltigt slag vid högra tinningen att han dignat til marken samt genom blodförlusten kort derpå afsvimmat. Af det inlemnade läkarebeviset inhemtades att det sår Pehrsson erhållit var en tum långt samt synbarligen ästadkommet genom något skarpt tillhygge samt bör omsorgsfullt värdas tör att ej medföra svårare följder. Pehrsson sade sig ännu vara mycket matt tillföljd af såret samt upplyste att han af Carlsson, genom annan person, blifvit erbjuden 25 rdr i förlikning och hade han af dessa penningar redan emottagit 10 rdr. Jonsson intygade sanningsenligheten af Pehrssons uppgifter, tilläggande att då Carlsson tilldelade denne slaget hade han sett någonting som Carlsson hållit i högra handen blänka till i luften. Carlssons ombud förklarade att Pehrsson icke blifvit slagen af denne, utan måtte hela angifvelsen grunda sig på något misstag. För Carlssons personliga inställelse vid hemtnings påföljd, blef målet uppskjutet till igår då båda parterna vid påropet infunno sig personligen. Carlsson inlemnade en skriftlig förklaring af hufvudsakligt innehåll, att han icke slagit Pehrsson, utan hade denne och en annan person instuckit händerna genom Carlssons fönster, ryckt i fönstergardinerna samt smädat de innevarande. Carlsson hade då åtföljd af sina vänner utgått på gatan der han af de båda personerna öfversallits med skällsord och knuffningar. Under tiden hade smeden H. P. Nilsson anländt till stället samt tilldelat Pehrsson ett slag med handen å venstra kinden, hvilket hade till följd att Pehrsson föll i gatan. Carlsson hade icke erbjudit Pehrson några penningar i förlikning, utan var det Nilsson som gjort detta. Dessutom yrkade han ansvar å såväl Pehrsson som Jonsson för förargelseväckande uppförande och hemfridsbrott. Nilsson, som vid tillfället var tillstädes, medgaf att han slagit Pehrsson å venstra kinden samt att han för denna förseelse erbjudit denne 25 rdr i förlikning. Fyra af Carlsson inkallade vittnen hördes derefter, dock icke på ed; dessa vittnen påstodo dels att Pehrsson och Jonsson förolämpat dem och Carlsson genom dennes fönster, och dels att Carlsson icke slagit Pehrsson utan var det tvärtom Jonsson som fattat tag i Carlssons kläder samt skuffat honom. Alla dessa tillvitelser bestredos af Pehrsson och Jonsson, som fortfarande påstodo att det varit Carlsson som utdelat slaget, hvilket varit det enda som Pehrsson fått vid tillfället. Ä 2.