Göteborgsposten – 6 augusti 1870, sida 2

krig. Ehuru fransmännen ännu icke någongång vågat sig fram ur skogarne, utan som varglon höllo sig i bakhåll, egande en förträfflig betäckning af träden, kommo de likväl alltid till korta och måste krypa tillbaka till sina gömställen. Dito kl. 7 på morgonen. Vårt lilla, men högst intressanta drama tycktes dock ej vara utspeldt. Ett angrepp väntas stundligen. Från fiendens sida hördes vid Sarreguemines larm hela natten. Man slog nya bryggor derstädes. Allt öfverensstämmer med förhållandet på Spicherer Berg. Enskilda fiendtliga afdelningar stå redan på preussisk mark. Dito, på eft. m. Från gårdagsaftonen har ställningen fullkomligt förändrat sig. Istället för det af oss väntade anfallet hafva de mest afgörande försigtighetsmått iakttagits. Hette det i går afton, att fienden slog nya bryggor, så visste vi redan i dag morgse, att han uppkastat skansar vid Sarreguemines, sannolikt för att betäcka sin venstra flank, under det att hela anfallet ämnade riktas mot Pfalz. Äfven de vid Forbach sedau länge förlagda trupperna, hafva till största delen dragit sig mot Sarreguemines. Kapten Grundner af 1 komp. 40 Reg. företog kl. 2 på natten en rekognosering kring Alsting, i afsigt att bringa fienden till strid, men fann ingen. En rekognoscering till Spicheren under befäl af löjtn. Mitscher fann fiendens gamla lägerplats, dock var kavallerilägret redan borttaget, allt öfverensstämmande med ofvannämnde antydningar. Igår var sto: rörelse i lägren vid Forbach och Sarreguemines, föranledt af kejsarns ankomst. Kejsaren reste vidare till Hagenau, att genom sin närvaro elda soldaternas mod. Vive V Empereur skallade vidt omkring; huru långt skall snart visa sig. Om jag icke bedrager mig, så var fienden ganska väl underrättad om de hitåt antågande preussiske förstärkningskårerna, ty från samma ögonblick de anryckte, ville de icke mer inlåta sig i skärmytslingar med våra 7:de och 4:de uhlanregementen, hvilka de likväl förut emottagit, öfversållande dem från skogsbrynen med kulor, som om det nedregnat bönor. Engelska korrespondenter och amatörer kan man här snart räkna i dussintal. Huru sorgfälligt än den Engelska regeringen med sitt äkta köpmansklenmod söker afhålla sina officerare från hvarje deltagande, kan den likväl icke hindra deras intresse för den tyska saken. Dessa engelska krigsamatörer söka härstädes ofta med sådan ifver utan vidare tillåtelse intränga i förpostkedjorna, att befälhafvaren flera gånger nödgats påminna dem om otillbörligheten af deras nyfikenhet.