mörka gestalter som syssla deromkring bära inga krigets kännetecken, inga uniformer, inga vapen. Öfver elden hänger en gryta; en hexa med skrumpna, knotiga anletsdrag men brinnande ögon rör deri, under det hon sjunger: Förbannelse! Och broderblodet Öfver eder Från marken ropar: I blekansigten Förbannelse! I fege hycklare! Nej hellre då i Förbannelse! Villande skogen I mörka skogen På öde heden Till nattliga leden Vi slå vårt läger! På ödsliga heden Långt bättre detta Fingo vi irra: Än plocka frukten, Förbannelse! Den hemska, blodiga Ett hem, en hydda Af edert samhälles Ett skydd af lagen Prisade dygder! Den samma rätt, som Förbannelse! Andra menniskor Århundraden vittna Oss hän I nekat! Om huru I trampat Förbannelse! Bespottat och hånat Sjuder ej blodet Oss nattens söner! Så varmt i våra Slagten hvarandra Som edra ådror? I stolta bröder, Och stamma vi icke I såta kusiner, Från samma ursprung! Liguenaren skrattar Nu kraxar korpen Och jublar i natten: Och ugglan tjuter Förbannelse! Så ljuder den hemska sången i den dystra natten. O, I verldens store, I, som smickren er med att ha lyftat samhällena allt högre och högre mot bildningens, upplysningens och civilisationens höga mål, ve eder att den föraktade ziguenaren har rätt, då han känner sig säkrare, lugnare och framför allt mera menniska, der han utstött från edra beprisade samhällen irrar omkring utan hem, utan härd! Kriget är emellertid nu ett faktum, om också ett sorgligt sådant och dess utveckling följes öfverallt i verlden med den mest spända uppmärksamhet. Så naturligtvis äfven här, hvartåt än sympatierna må luta. Sorgliga tidender ingå från Disseldorf, hvarest de nordiska artisterna i följd af kriget ha de sorgligaste utsigter för den närmaste framtiden. Onskligt vore derföre om deras landsmän genom att inköpa de taflor, hvilka före krigets början anländt till Sverige och ännu äro osålda, visade sitt intresse för dessa Ådet skönas målsmän på jorden. Nyheter från kriget! är, som sagdt, lösen för dagen och alla länders tidningar täfla med hvarandra om att, hvar i sin stad, kunna meddela sina läsare de färskaste och illförlitligaste sådana. Men det finnes en, en liten, men kry en, som är, eller kanske rättare, vill vara värre än alla andra. Det är den, som åt sig sjell hittat på den pikanta titeln Nattens Nyheter. He Det der låter riktigt hemskt! Vi drista tänka oss det rum och de förhållanden, i och under hvilka dessa nyheter under midnattens kusliga timmar tillverkas, ungefär sålunda. I en natt-stuga, liknande Per Målares beryktade, sitta en mängd allvarsamma nattmän, hvar och en vid sitt nattduksbord, hvar och en på sin lilla icke-dag-stol. En stor nattlampa kastar ett blekt skimmer ötver rummet och några nattvioler sprida en berusande doit i alla dess vinklar och vrår. De allvarsamma männen äro alla iförda bladets stora uniform: nattrock, nattkappa, natt-totflor och nattmössa. En natt-uggla vänder sina klotrunda ögon otvanför hufvud-nattmannens stol och nattblackor flaxa yrvakna kring väggarne. Finnas här några nyheter ännu?: frågar hufvudnattmannen med graflik stämma. Tag hit nattsäcken! kommenderar hans nästa man till en skägglös, underordnad natt-yngling och tillägger, då denne ej nog hastigt fullgör betallningen: rör på spelet, berre! Har duger det ej att vara natt-kommod! Nattsäcken tömmes och så tår en förvånad verld, när morgonen slutligen gryr, veta idel underbara saker, för att begagna en ärad bekant obekants betecknande uttryck, icke blott hvad som händer och kommer att hända utan äfven hvad som möjligtvis kunnat hända Ännu ett stort nordiskt möte är i veckan börjadt och afslutadt: det första, allmänna nordiska läraremötet. Under dessa krigiska tider har det varit en hugnad att följa förhand lingar, hvilka gått ut på att i rikaste mått : söka förskaffa åt det skandinaviska nordens folk fridens bista välsignelse: massornas upplysning, vetandets spridande till samhällenas alla lager.