ÅÄÅtven vid detta möte, liksom förut vid läkaremötet, har vårt samhälles bäst klingande affärsnamn knutit ett minne af en i sanning storartad gästfrihet. Det var här Oscar Dickson som denna gång liksom så många gånger förut hedrade det namn han bär och det samhälle han tillhör. I Lorensbergs skuggrika lunder lustvandrade damer och herrar i flera hundradetal, alla deltagare i läraremötet, lyssnande till musikens toner och föga anande den öfverraskning som väntade dem. Spred sig så med blixtens snabbhet underrättelsen om att valle man blifvit inviterade upp i stora festsalongen. Ett dylikt bud låter man ej länge vara ohördt och snart stod glädjen deruppe lika högt i taket, som dammolnen efter den muntra dansen. Rikliga förfriskningar af alla slag, derpå souper i teaterpaviljongen och till sist fyllda bålar och lifvade tal, se der, i korthet skizzerad, en åpropostest som hedrade värden och som hos gästerna helt säkert qvarlemnade ett varaktigt minne. I ett sällskap glada Neptunisöner, kom en person, på tal om olägtskapsförhållanden, att yttra det han egde ej mindre än sex tanter. — Nå, än sen då? replikerade en annan, eextanter å ock tanter. Behöfva vi tilllägga att händelsen tilldrog sig i — Göteborg!