Göteborgsposten – 5 augusti 1870, sida 3

3 . Smånyheter från kriget. Till danska Dagstelegrafen skrifves från Paris: Under det att ungdomen full af ifver och krigslust ilar till gränsen söka de, som stanna qvar, på alla sätt att tjena fosterlandets sak. Bidragen till den nationala subskriptionen till förmån för armän inströmma så rikligt, att redan millioner influtit; det finnes ingen myndighet, ingen högskola, ingen offentlig institution i rikets mest aflägsna delar, som ej insänder bidrag till centralkomitän, de högre embetsmännen såväl i hufvudstaden som i provinserna afstå en del af sina inkomster för kortare eller längre tid till soldaternas förmån, de stora egendomsegarne tillbjuda regeringen att betala dubbla skatter och pålagor, så länge kriget varar. Andra erbjuda sig att under samma tid månatligen aflägga en bestämd summa i kontanter, köpmännen skicka ekiperingspersedlar till soldaterna, lifsmedel, viner och medikamenter, styrelserna för de stora industrietablissementerna och butikerna offentliggöra att de at deras folk, som blifvit inkallade till mobilgardet. skola få sina löner utbetalta, så länge de äro ute i kriget, att deras platser under deras bortovaro endast provisoriskt besättas o. s. v. På detta sätt söker man att öfverträffa hvarandra i att hjelpa, i att styrka och lindra, ty ingen vill stå tillbaka, då det gäller Frankrikes ära och Frankrikes väl. Och betraktar man stämningen sådan denna uttrycker sig i det parisiska folklifvet, på gatorna, i teatrarne, på de offentliga förlustelseställena, finner man samma entusiasm, samma innerlighet i känslan, samma brinnande fosterlandskärlek. — En preussisk bataljonschef höll nyligen en fältpredikan af ganska egendomligt innehåll. Kort före bataljonens afresa till kriget steg han, som är mycket afhållen af manskapet, framför fronten och efter ett patriotiskt tal, hvari han inflickade några allmännyttiga militära vinkar, afslutade han sitt Toredrag sålunda: Ett vet jag, fruktan kännen I ej till. Men i ett fältslag äro tre ting af stor nytta: ett rent samvete, en kort bön och en stor sup! — Preussiska regeringen har gifvit tillåtelse till att de till hären inkallade unga männen kunna ingå äktenskap utan förutgången lysning från predikstolen. I följd bäraf sammanvigdes Söndagen d. 24 Juli ensamt i Berlin icke mindre än 670 par. — En berlinertidning berättar, att stamgästerna på flera förfriskningsställen i Berlin fallit på den