Göteborgsposten – 5 augusti 1870, sida 2

om de nyaste försöken till väderleksförutsägelser. R. Rubenson, Är det möjligt att förutsäga väderleken 7? (Matematisk tidskrift, årg. 1869). H. H. Hildebrandsson, Om organisationen af meteorologiska verksamheten i Utlandet samt förslag till dess ordnande i Sverige. (Ups. Universitets årsskrift 1870). ———, Stormarna den 13:de—21:sta Oktober 1869 (ibidem). Det finnes väl knappast någonting i verlden, hvaröfver i alla tider, och kanske mest i den nyare, så mycket blitvit tänkt, taladt och skrifvet, som öfver vind och väder. De talrika misslyckade försöken till förutsägelser i denna väg, anställda dels af stortalige charlataner, dels at ihärdigt, men fruktlöst, arbetande forskare, hafva omsider till den grad tröttat allmänheten, att man i våra dagar med ett visst misstroende betraktar dylika bemödanden, och att vi Svenskar tagit ganska ringa notis om och del uti de storartade arbeten i denna rigtning, som nu för tiden bedrifvas både i utlandet och i Norge. Då vi här egentligen afse att fästa den bildade allmänhetens uppmärksamhet på ofvannämnde trenne helt små, men förtjentsfulla, skrifter, torde det derföre vara skäl att förut egna en flygtig blick dels åt en sida af den nyara meteorologiska verksamheten, dels åt de fakta, som genom densamma blitvit med full vissbet ådagalagda, med förbigående af alla förslagsmeningar och hypoteser, uppställda till deras förklaring. Observatoriet i Paris mottager numera på telegrafisk väg hvarjo förmiddag underrättelser om det barometerstånd och öfriga väderlekstörhållanden, som på åtskilliga punkter af Europa kl. 8 på morgonen blifvit iakttagna. Detta observationsmaterial sammanfattas i en 8. k. synoptisk karta, hvilken företrädesvis afser att lemna en öfversigt af lufttryckets fördelning öfver vår verldsdel. För sådant ändamål sammanbinder man på kartan genom s. k. isobariska linier alla de punkter, hvilka vid det ifrågavarande tillfället haft samma barometerstånd. Det visar sig då alltid, att kring de trakter, der barometern står lägst, minimiregionerna, eller, såsom de stundom blifvit benämnda, oväders-centra, bilda de isobariska linierna ganska regelbundna koncentriska cirklar eller ellipser; samt att luften hvirflar omkring en dylik region i motsols-led, dock så, att vinden i en trakt icke fullkomligt följer isobarens rigtning, utan tillika uärmar sig cirkelns medelpunkt, bildande en vinkel af 600 till 809 mot radien. I de nejder, som äro belägna söder om medelpunkten, är vinden alltså SV. till VSV; öster om medelpunkten är den SO. till SSO, o. 8. v. När en dylik stormhvirfvel eller burrask en gång blifvit bildad, stär den ej stilla utan rör sig framåt. Dess rigtning är då utan undantag ostlig, ehuru visserligen stundom åt N. O., stundom åt S. O. Hastigheten, hvarmed den framskrider, är temliden olika; i medeltal kan man dock antaga, att den behötver omkring 24 timmar för att tillryggalägga en sträcka, så lång som vägen öfver Nordsjön trån England till Norska kusten. Af dessa numera med full visshet konstaterade förhållanden, på hvilka vi här endast ytterst knapphändigt kunnat inlåta oss, men hvaraf läsaren i det första af här ofvan nämnda arbeten finner en lika lättläst som gedigen framställning, inses nu lätt möjligheten af att, då en stormhvirfvel uppträdt någorstädes på Europas vestra kust, förmedelst synoptiska kartor utröna dess plats, omfång och rörelse, samt att följaktligen äfven på telegrafisk väg i tid varna de trakter, som kunna blifva utsatta för dess farliga påhelsning. Och denna möjlighet har äfven i de flesta europeiska länder redan blifvit en verklighet. För att med ett exempel visa, hvad detta system redan uträttat, må det tillåtas oss att anföra följande utdrag ur den ifrågavarande skriften Freeden, direktör för die Norddeutsche Seewarte i Hamburg omtalar, at ban till slutet af December månad 1868 vesterifrån mottagit tillsammans 37 telegrammer, innehållande underrättelser om existerande stormar. I 19 fall af dessa inträffade storm i Hamburg följande natt eller dagen derefter, 9 gånger följde hårda brisar efter telegammets emottagande, och i de 9 återstående fallen var vinden hög redan före telegrammets ankomst; men af dessa sistnämnda stormar ut) Ehuru det ämne, som i ofvanstående insända uppsats behandlas, nyligen varit föremål för omnamnande från redaktionens sida (se G.-P. för d. 28 sistl. Juli), anse vi likväl detsamma af sådan vigt itt vi med nöje lemna rum åt detta nya inlägg i frågan. nn åå ps AA NR