Göteborgsposten – 3 augusti 1870, sida 2

ej vara nog, emedan dessa troligen icke skulle omsatta de lämpliga proportionerna af de olika vapnen. Jag erfar genom franska kanaler, att belgierna icke känna sig väl till mods öfver detta omedelbara grannskap af en preussisk arme, utan frukta, att man tilltänker en kränkning af deras område. Om preussarne mena ärligt med Belgien, säger man, hvad vill då en så hotande trupputbredning på dess gräns säga? Jag vill tro, att engelska regeringen har agenter ute, hvilka äro tillräckligt vaksamma och erfarna, för att hålla det i kännedom om dessa saker, och att hon skall, om så behöfves, göra föreställningar i Berlin. Det var icke från preussarnes sida, som man allmänt trodde, att Belgien skulle löpa den största risken. Detta är betecknande, då man betänker, med hvilken häftighet Preussens Bismarck sökt skildra Frankrike såsom begärligt efter att komma åt Belgien. En blick på kartan visar, att preussarne skulle i strategiskt hänseende, genom att utan vidare rycka in i Belgien, vinna stora fördelar, i det att de kunde sålunda kringgå fransmännens venstra flygel och angripa den i flanken. Visst är, att man i England lika mycket fruktar Preussen som Frankrike, så att den engelska pressens fordringar af, att regeringen skall rusta, lika mycket gäller försvarandet af Belgiens neutralitet mot Preussen, som mot Frankrike, hvilket senare emlatiskt förklarat sig vilja vörda densamma. Parisertidn. Figaro gör opposition mot regeringens förbud att meddela underrättelser om armåeens rörelser, fastän Ollivier i ett cirkulär tillkännagifver att detta förbud ej afser timade händelser, eller fulländade krigsbändelser, hvilka tvärtom få utläggas och diskuteras huru mycket som helst, utan blott sådana rörelser, hvilka det kan vara skadligt att fienden får veta. Figaro säger sig hafva beslutat att icke skritva någonting mera om kriget, att icke intaga i sina spalter något, som afser det enda ämne, allmänheten nu öryr sg om att lära känna. Bladet vill ej riskera höga böter och fängelse. Det vill derföre hädanetter fylla sina spalter med nyheter från staden, teatrarne, rättegången i Blois etc. samt lemna kriget och dess händelser åt Officiela Tidningen, som Figaro säger hafva en hemlig klausul i sitt kontrakt med regeringen, hvilken tillerkänner henne monopolet för det första krig, hvari Frankrike skulle indragas. Figaro skall naturligtvis icke länge hålla sitt ord; men dess angrepp är förargelseväckande. Times vill veta, att danskarne under någon tid sammandragit sina trupper kring Köpenhamn och återkallat sina besättningar från några af de vigtigaste platserna i Jutland. Vare sig — säger tidn. — att det är slumpen eller en öfverlagd plan, som gynnar dem, skola fransmännen ej ha mycket bryderi i att begagna sig af dessa gynsamma omstäudigheter; de skola kunna valja en säker ankarplats på den kimbriska haltöns kust; de kunna skaffa sig en operationsbasis på Jutland och marschera in i Slesvig, litande ej allenast på sina vapens framgång, utan ätven på den danska besolkningens sympatier i hertigdömets nordliga distrikter. — Det är mer än möjligt att så kommer att gå, och vi vilja erinra om, att Danmarks regering ännu icke förklarat neutralitet, utan blott sagt sig ämna att göra det. Fransmännen kränka således ej neutraliteten om de begagna sig af det oförsvarade Jutland. Senare Post. Det är märkligt att se, huru stämningen mellan England och Preussen blir alltmera molnhöljd. De preussiska tidningarno begagna samma taktik, som emot Frankrike, och skilja emellan folket och regeringen. Det förra förklaras vara alldeles oskyldigt till den senares oförsvarliga uppförande. Det preussiska sändebudet i London har redan erhällit tillsägelse att hos det engelska kabinettet protestera mot det bristfälliga upprätthållandet at neutraliteten. Vi kunna ej annat, än betrakta detta såsom ett särdeles vigtigt steg af Preussen, hvilket stöter ilrån detsamma dess hittills varmaste allierade i Europa. Köln. Zeit., annars någorlunda moderat, utfar bittert mot det trolbsa England, hvars press får sina fiskar varma, derför att — qvickhetstidningen Punch? innebåller en plansch, å hvilken man ser konung Wilhelm och Ludvig som tvenne röfvare rusa på hvarandra med blottade klingor, under det Britannia träder förgäfves emellan, hvitklädd som oskulden, men med en krigsbjelm på hufvudet. Huru opassande! utropar bladet. bet vore vida mera betecknande, om Britannia bure en chignon å la Eugenia, eller ännu bättre en bomullsnattmössa. Ty för England är ju softiden inne... I de engelska regeringskretsarne herrskar nu obetingadt Manchesterpartiet, hvilket vant sig vid att anse sig främmande för alla stora verldsangelagenheter, ehuru detia dock ar en blott fiktion. Ty genom detta ötverfall på Tyskland, genom upphörandet af sjöfarten på Nordoch Östersjön gör England redan nu oerhörda förluster (?). Men ängslan för deltagandet i ett krig år åtminstone i regeringskretsarne starkare än allt annat. Det bästa