Göteborgsposten – 3 augusti 1870, sida 1

kan ej få ihop ögonen så länge den goda själen snarkar så odrägligt; men ej ett ord om vår lilla öfverenskommelse, Mary Ann, förrän ni och er mor äro ensamma. Härefter bredde kaptenen en näsduk öfver sitt unsigte och försjönk i en lätt slummer. Den lilla scenen hade tröttat honom, ehuru den utförts så lugnt och stilla, att mrs Kepp sofvit ostörd deraf. Hennes dotter väckte henne genast, och hon återtvg sitt handarbete, under det Mary Ann gick att tillaga thå för den käre slumraren. Kopparne och faten gjorde mer buller denna afton än de brukade göra under flickans varsamma händer. Hennes hjertas slag tycktes meddela sig åt hennes fingertoppar, och skramlandet af thesakerna förrådde hennes känslors upprörda tillstånd. Han skulle bli hennes mau! Hon skulle få en gentleman till man, och en sådan gentleman sedan! Ur sådana ringa obetydligheter som en modernt sydd rock och ett par oklanderliga stöflor kan den renaste blomma af qvinnlig kärlek och hängifvenhet uppspira. De moderna filosoferna kunna med rätta säga att verldshistorien cudast är en historia om gamla kläder. Mary Ann hade börjat med att beundra skräddarefirman Stultz Hobys produkter, och nu var hon färdig att lägga sitt lif i den mans hand som bar de beundrade kläderna! ... Miss Kepp lydde sin fästmans uppmaning, och det var först följande dag, då hon och hennes mor voro allena i det lilla köket under kapten Pagets rum, som hon underrättade den värda qvinnan om den heder som hade vederfarits henne. Då erfor Mary Ann det första af de många bekymmer, som skulle bli en följd för henne af hennes