Göteborgsposten – 1 augusti 1870, sida 2

så djup tystnad. Spelarne i Foretdechene egnade sig åt sin sysselsättning med djupaste allvar och den resande lämpar sig omedvetet efter den högtidliga tystnaden på platsen och går med ljudlösa steg då han sakta närmar sig bordet, kring hvilket de äro samlade. Så många som kunna få rum sitta kring spelbordet; bakom de sittande stå personer två tre rader djupt, de yttersta blickande mot bordet öfver sina grannars axlar. Ett plakat på väggen underrättar de besökande att endast ständiga spelare tillåtas sitta vid det magiska bordet. Ungefär en tredjedel af de spelande och af dem som se på utgöras af qvinnor. Denna ståtliga salong är blott en försal, hvarest man kan våga en så lumpen summa som två francs, om man är lumpen nog att önska göra det, och hvarest man, om man spelar en halftimma eller så omkring en vacker sommarmorgon, knappt kan förlora mer än femtio eller sextio pund. Ett par andra glasdörrar leda till ett inre rum, hvarest tystnaden är ännu djupare och hvarest omkring ett större bord åtskilliga spelare ha tagit plats. Endast här och der stå bakom deras stolar någon liten grupp af åskådare. Detta rum är vida praktfullare och dyrbarare inredt än det yttre. Det är guldsalongen, och ingen spelare tillåtes här våga mindre än en half napoleondor. Äfven här äro qvinnor, men ej så många som i yttre salongen, och de som finnas här äro yngre, vackrare och mera omsorgsfullt klädda än dem som endast våga silfvermynt. Den vackraste och yngsta qvinnan i guldsalongen en eftermiddag i Augusti, nio år efter Tom Hallidays död, var en flicka som stod bakom stolen der en engelsman