Göteborgsposten – 1 augusti 1870, sida 1

tog åter kosan mot Fitzgeorge-street. Men slutet af hans tvekan blef att han gick hem och ät sin middag, fördjupad i tankar och på måfå besvarande sin unga hustrus frågor. Han var en arbetssam ung man, som användt hela sin lilla förmögenhet på inköp af en praktik som visat sig vara mycket dålig, och han hade striden genom lifvet för sig. — Det är något som trycker ditt sinne idag, Harry, sade hans hustru innan middagen var slutad. — Ja, min älskade, svarade han; jag har ett svårt sjukdomsfall vid Fitzgeorge-street och är orolig derför. Den lilla frun försvann efter måltiden och den unge läkaren gick upp och ner i rummet allena, grubblande öfver det svåra sjukdomsfallet vid Fitzgeorge-street. Efter att ha tillbragt ungefär en timma på detta sätt, tog han sin hatt och skyndade ut ur husct. — Jag måste ha råd och hjelp, hände hvad som helst, sade han för sig sjelf, under det han hastigt gick mot mr Sheldons hus. Saken är högst besynnerlig — jag ioser sannerligen icke att mannen kan ha något motiv — men jag skall ha råd. Han såg upp mot dentistens hus då han gick öfver gatan. Gardinerna voro alla nerfällda och denna omständiglet gjorde ett obehagligt intryck på honom. Men solen låg på denna sidan af huset, och de nerfällda gardinerna hade måhända ingenting att betyda. Dörren öppnades af en sömnig pojke och i förstugan mötte mr Burkham Philip Sheldon.