Göteborgsposten – 29 juli 1870, sida 3

Londons. d. Bankdiskontot 5 4. a 3 . Smånyheter från kriget. Frankrikes bank inlöser f. n. sitt pappersmynt till hälften med silfver, till hälften med guld, och ämnar antagligen fortfara dermed, så länge krigstillståndet fortfar. Skälet härtill lärer vara, att de i Paris bosatta tyska bankirerna uppköpa allt guld som de kunna komma öfver för att skicka det till Berlin, hvarest en finansiel kris säges stå för dörren. — Man vill veta att flera fartyg i den franska flottan skola förses med en apparat, som i mörkret kastar ett mycket starkt sken åt alla sidor. Apparaten anbringas för-ut och utgöres af ett elektriskt ljus som återstudsar frän en väldig reflexionsplåt. Ljuset frambringas genom kolförbränning och ett naskineri, hvilket säties i förbindelse med fartygets ängmaskin. — De tyska badorterna ha blifvit så godt som öfvergifna med anledning af kriget. Från Rissingen skrifves, att der endast sinnas qvar c:a 200 badgäster af de 3000, som infunnit sig vid säsongens början. Från Wiesbaden heter det, att platsen är folktom o. 8. v., så att alla som spekulerat på säsongen lida betydliga förluster. — En dam från Hamburg, som befann sig vid en dylik badort, blef så förfärad öfver krigets utbrott, att hon genast gaf sig på väg hem igen, men glömde(!) i hastigheten att vid preussiska tullgränsen betala tull för en ansenlig packe Brissel-spetsar, som hon hade dold under klädningen. Denna ina glömska kostade henne emellertid 1000 Pr. Thlr i plikt. — En kafe-föreståndare i Berlin har funnit det rådligast att förändra namnet på sin lokal; då han af goda skäl förmodar, att under nuvarande omständigheter ingen berlinare vill besöka ett ställe, som bär namnet — Caså Napoläon. — De franska journalisterna, som 1867 besökte Danmark och samtidigt äfven Sverige, uttala nu i sina resp. tidningar sina sympatier för Danmark: S:t Lieux i la Francel, Charles Jolliet i Ta Libert, Eugene Tarbe i Gaulots. 0. 8. v. — Kagelklubben S:t Georg i Hamburg har nyligen gifvit andra tyskt sinnade eklubbarett exempel på patriotism. Klubben egde en kontant kassabehållning af 50 Pr. ThIr, som den bestämt för en utflykt i det gröna. Men nu bar utflygten blifvit inhiberad och firman Haasenstein Vogler har i stället fått det ansvarsfulla uppdraget att utbetala summan som Lhrengeschenktill den tyske soldat, som först eröfrar en fransk fana. — Den allra första bekanta sammandrabbningen mellan fransmän och preussare egde, säger Pall Mall Gåazette, rum i — Liverpool, hvarest en affärsman hade på sitt kontor 4 preussiska och 3 franska kontorister. Då principalen härom morgonen kom in på kontoret fann han att de stridande makterna öfvergått rom sounds to things, från en blott ordstrid till formligt krig. Med linealerna som svärd och hufvudböckerna som bomber fortsattes slaget på det häftigaste. Änskönt den franska styrkan var mindre än den preussiska, måste dock den sistnämnda slå till reträtt. Då principalen slutligen anlände till krigsteatern, fann han de fyra preussarne i innersta rummet med dörren barrikaderad, under det att fransmännen höllo vakt utanför. — Som ett motstycke, i annan, men föga bättre riktning, till den i gårdagens n:r omnämnde prof. Dubois-Reymond i Berlin kan anföras prof. iteologi vid universitetet i Rostock, Dickhof, en infödd hannoveranare. Denne inledde nemligen en dag i förra veckan sin föreläsning med följande ord: ÅÅÄndtligen kommer Guds straff öfver Preussen, det skall bli tuktadt af Frankrike. Följden blef, att professorn på aftonen fick sina rutor inslagna. — I ett boklådsfönster i Hamburg finnes uthängd en karrikatyr, hänsyftande på kung Wilhelms och Benedettis bekanta slutsamtal i Ems. Scenen är en dörröppning, genom hvilken man ser den kroppsdel, hvarpå kunglig nåd plägar placera kammarherrenyckeln, på väg att försvinna, underlättad af en spark trän en person, af hvilken endast det i verksamhet varande benet är synligt. Öfver bilden läses: Benedetti in Ems och under densamma: -Der König hat Ihnen nichts weiteres mitzutheilen. Ems, 12 Juli 1870. En korresp. till Dagstelegrafen, som berättar detta, tillägger: Tyskarne förstå sig, som bekant, icke mycket på den komiska genren i konsten. eljest borde det ej ha undgått deras uppmärksamhet att i denna karrikatyr just ligger en bitande satir på deras eget påstående, att det var den franska regeringen, som under den hohenzollernska striden förnärmade Preussen, ej tvärtom — Den bekanta Cancan-dansösen Finette, som f.n. gasterar i Hamburgs Tivoli, blef första gången, som hon uppträdde efter krigsförklaringen, uthvisslad. Publiken lugnade sig först sedan etablissementets direktör framträdt och förklarat, att den s. k. franska dansosen egentligen vore infödd — kreolska; Nu var patriotismen lugnad och då dansösen straxt derpå åter uppträdde helsades hon med bifallsjubel!!! — D. 21 d:s tilldrog sig på bangården i Görlitz följande tragi-komiska händelse: Å densamma hade intunnit sig en mängd hustrur, fästmör och andra qvinliga anförvandter till den afdelning reserv-soldater och landtvärnister, som skulle afgå med tåget. Der var naturligtvis gråt och tandagnisslan, de arma qvinnorna hade svårt att skilja s g från sina jordiska stöd och bönföllo hos jernvägsåäjenstemännen att de åtminstone skulle få sfolja med tåget till nästa station. Hvad förmå icke qvinliga böner och tårar? Tjenstemännen sade ja, tre vagnar ställdes till qvinnornas disposition och nu gick det i ett ögonblick, att få trupperna in i waggonerna. Tåget satte sig i rörelse — men de tre vagnarne, hvari qvinnorna befunno sig, stodo helt stilla. Jernvägstjenstemännen, hvilka ej låtit hopkoppla dessa vagnar med de öfriga, hade hittat på ett grymt, men ofelbart sätt att göra afskedet kort. — Westphaler Ztg, som utgifves i Dortmund, innehöll nyligen ett tillkännagifvande, som i öfversättning hade följande lydelse: Med Gud för konung och fosterland! Den af mina kamrater från Dortmund, som eröfrar den första franska fanan eller kanon, eller som lefvande fånge hemför den förste franske generalen erhåller till present min treärige fullblodshingst Strousberg. Fritz Lindemann, mobil korporal. — Två Berlinerköpmän ha skänkt 1300 halfbuteljer vin, konjak och bischoff till förfriskande af de trupper som befordras vesterut. Flaskorna bära etiketter, innehållande följande oöfversättliga vers: Sie durfen ihn nicht haben, Den freien. deutschen Rhein! Einstweilen thut Euch laben, Und dann haut wacker drein!