Göteborgsposten – 29 juli 1870, sida 2

möjliga underliga santasier. Var ni inne här i rummet natten före den sista, då Georgy sof? Mr Sheldon tänkte efter ett ögonblick innan han svarade. — Nej, sade han, ej natten före den sista. — Åh, jag trodde väl det, mumlade den sjuke. Då hade jag ej min sans i behåll, Philip, ty jag tyckte att jag såg er, och trodde mig höra flaskor och glas kiinga på det lilla bordet bakom gardinen. — Ni drömde kanske? — Nej, jag drömde ej. Jag var mycket orolig och låg vaken hela natten. Jag ligger i ett slags slöhetstillständ hela tiden, men varit fullt vaken. Derföre eftersom jag nu har förståndet i behåll är det bäst att jag säger er hvad jag länge velat säga. Ni har varit en mycket god och hjelpsam vän under hela min sjukdom, Philip, och jag är ej otacksam för er godhet. Om det värsta händer — och jag tror att det skall hända — skall Georgy gifva er en vacker present eller femtio pund att köpa en för, om ni tycker bättre om det. Låt mig nu skaka hand med er och säga er mitt hjertliga tack, gamle vän, för en gång och för alltid. Den sjuke räckte fram en svag och afmagrad hand, som Philip Sheldon efter ett ögonblicks tvekan fattade mellan sina starka fingrar. Det var blott en sekund han tvekade innan han fattade denna hand, (Forts.)