Göteborgsposten – 28 juli 1870, sida 2

Den vigt, man i Frankrike gifver åt diversionen i Elbehertigdömena, framgår deraf, att prins Napoleon fått befälet öfver den armökår, som skall här begagnas, och att vid hans sida ställts Frankrikes utmärkte strateg, general Trochu. Gårdagens uppgift om, att Montauban fått detta befäl, skulle således vara oriktig, såtramt icke afsigten är, att låta en särskild styrka landsättas på hannoveranska kusten och en särskild i Slesvig eller Holstein, hvilket väl är möjligt. I så fall skulle Montauban ha befälet ötver den hannoveranska styrkan. Man skulle då i Hannover ha tvenne af vår tids råaste och hänsynslösaste fältherrar midtemot avarandra, Montauban, grefve af Pallikao, och Vogel v. Falkenstein, hvars plundringståg i Judand och våldsamma uppträdande i Frankturt ännu letva i friskt minne, likasom den sorres grymma framfart i Kina. I det vi sålunda skönja konturerna till en storartad tälttägsplan och på samma gång ta se kriget nalkas ätven Norden, vinner det mycket 1 intresse. Också skrifver en korresp. ull det ingalunda napoleonskt sinnade belgiska bladet ÅÄIndpendence belge?: Det kan ej vara något tvitvel underkastadt, att kejsarens temporiserande taktik är resultater af hans personliga öfverväganden; tålamod har aldrig bekommit honom illa, hvarför skulle det då svika honom i denna stund? Om han rycker tram i det ögonblick, då hans flotta befinner sig i närheten af de nordiska kusterra, och om hans vapen ha lyckan med sig i den första sammanträffningan, skall utskeppningen vara desto lättare, och tvenne stora armser. af hvilka den ena redan är segerrik, skola värma sig hvarandra på det tyska området med sina flyglar stödda mot de båda neutra la länderna Holland och Belgien. Hvad som än sker, är dock Frankrike fördelaktigast ställdt i topografiskt hänseende; ty det har tvenne angreppspunkter, under det att Preussen, om det vunne seger, skulle endast kunna iutränga i Frankrike genom det jemförelsevis trånga Elsas. Rörande den franska Ostersjöflottan erfar man ännu ingenting närmare. Sannolikt är det de storartade truppinskeppningarne, som tördröjt dess afgång. Annu i Söndags — så heter det nu, — låg den qvar i Cherbourg. der den hade besök at kejsarinnan. De fartyg, som synts i Nordsjön, tyckas endast ha varit rekognosceringsfartyg, hvilka velat undersöka lämpligaste platsen för en landstigning i Hannover. Det franska krigsskepp, som, enligt telegrammer, skulle ha strandat vid Dover, visar sig nu ha varit lustyachten ÅJröme Napoleon, hvilken skickats ut för att afhemta den från sin afbrutna Spetsbergsexpedition hem vändande prins Napoleon. Garcin, medarbetare i tidn. La France?, och Debains, sekreterare i det franska utrikesministeriet, ha lemnat Paris och begifvit sig till Rbenarmåens högqvarter, för att redigera de officiela underrättelserna från krigsskädeplatsen (Bulletin offieielle des venements militaires). Franska senatens medlemmar ha tillkän nagifvit, att de, så länge kriget varar, vilja ställa en tredjedel af sin lön, således 10,000 fres årligen, till statens förfogande. Enligt Times pariserkorresp, diskuterar man der krigets eventualiteter utan öfvermodigt skryt. Om vi lida ett nederlag, har en fransman sagt till korresp., skall hvarje man i Frankrike, som är i stånd att bära vapen, skynda till sanorna, och armåeen skall då växa upp till 2,500,000 man. Franska armeen räknar ej mindre än 42 Hatterier mitrallleuser. Diplomatien. I en cirkularskrifvelse af d. 21 d:s till siranska sändebuden i utlandet har hertig de Gramont, såsom förut nämnts, lemnat en kort, men logisk och klar framställning af de skäl, som föranledt krigsförklaringen mot Preussen. Det heter deri: En i all hemlighetsfullhet af icke oficielt erkända mellanmän förberedd öfverenskommelse skulle, om den icke i förtid framkommit, fört sakerna till en sådan punkt, att en preussisk prins kandidatur till den spanska tronen plötsligt skulle uppenbarats för de församlade cortes. En genom öfverraskning framkallad omröstning skulle, så hoppades man åtminstone, ännu innan det spanska folket fått tid till att betänka sig, gjort det möjligt att proklamera prins Leopold af Hohenzollern såsom arftagare till Carl V:s spira Europa skulle sålunda stått gentemot ett fulländadt faktum, och i det man räknade på vår aktning för den stora folkliga suveränitetsprincipen, litade man på, att Frankrike skulle, oaktadt ett öfvergående missnöje, förhålla sig lugnt of gentemot den öppet tillkäunagifna viljan af en naUun, hvilken, såsom man visste, åtnjöt vår symj vall. i Ä Så fort kejsarens regering blef underrättad om faran, drog hon icke i betänkande att göra landets representanter och alla de främmande kabinetterna uppmarksamma uerpa; den allmänna meningens dom — AN EEE ASEA ——