Göteborgsposten – 28 juli 1870, sida 1

Den isten såg mycket blek och medtagen ut vid gasskenet, och hans ögon hade ett utseende som om han ej sofvit på flera nätter. George betraktade tankfullt sin bror under en stund och tog derefter fram sitt cigarrfodral. — Det gör väl ivgenting att jag röker här? frågade han i det han tände en cigarr. — Ej det ringaste. Du må gerna sitta här, om det roar dig att se på huru jag arbetar. — Jag bryr mig ej om ditt arbete, jag vill blott tala ett par allvarsamma ord med dig. — Hvad då om? — Om den stackars Tom deru pe. Han och jag äro goda vänner, som du vet. Han är illa sjuk, Philip. — Är han det? Du tycks ha blifvit läkare, George. Jag skulle ej ha trott att dina gamla slägtregister och rättegångshandlingar lemnat dig tid öfrig att skaffa dig en så djup insigt i medicinens studium! sade dentisten i hånfull ton. — Jag känner ej till medicinen, men jag förstår tilltskust för att det stär så illa till med Tom IIelliday som det kan göra. Hvad som förvånar mig är att han ej tyckes ha någon bestämd sjukdom. Är det ej underligt? Han kommer till ditt hus frisk och sund; plötsligt blir han iilamående, blir allt sämre och sämre för hvarje dag, utan att någon kan säga hvarföre. — Det är ej sannt, George. IIvarochen i detta hus känner orsaken till Tom Hallidsys sjukdom. Han kom hem genomvåt och envisades att bahålla kläderna på sig. Han förkylde sig och resultatet deraf blef den feber som