— — —— —— ———— Litteratur. Under titeln: Stormarne d. 13—21 Oktober 1869 har docenten Hildebrandson i Upsala särskilt utgifvit en ursprungligen i Upsala universitets årskrift införd meteoroligisk uppsats. — Vår tids vetenskap är i allmänhet djert; dristigt ställer den sina frågor till ande och natur, och det gifves nästan intet i himmel eller på jord, som icke dess filosof vägar drömma om-. En bland de särskilda vetenskaper hos hvilka denna titaniska, himlastormande karakter synnerligt framträder, är den om lazarne för atmosferens förändringar: meteorologien. Väder och vind ha alltid förmenats vara de obeständigaste och mest lagiösa bland naturens fenomener, sjelfva symbolerna för nyckfullhet och föränderlighet inom andens verld — och likväl söker vår tid att komma deras lagar på spåren. Ingen vet hvadan vädren komma eller hvart de gå har såväl den andliga som verldsliga visheten brukat säga; men ändock vill nu forskningsbegäret töjja dem i deras gång från deras uppkomst till deras slut. Meteorologien är en ung vetenskap. Den räknar icke flere decennier för sin tillvaro än de öfriga veterskaperna räkna århundraden. Dess burskap såsom sjeltståndig medlem a: vetenskapernas stora samhälle är knappt vunnet, och likväl medför den redan åt det praktiska lifvet, åt menskligheten i sin helhet, en mera omedelbar nytta än de fleste öfrige. Regelbundenneten i stormarnas form och rörelser göra nemligen stormvarningar möjliga. Att fartyg på öppna hafvet öfverraskas