Mr Sheldon, dentisten, satt uppe till sent på natten, såsom han gjort många föregående nätter. Han slutade sitt arbete der nere straxt före midnatt och gick upp till det rum som vanligtvis begagnades af honom och hans gäster, och som än kullades salongen, än förmaket. Tjenstefolket hade gått till hvila. Mrs Halliday låg på eu soffa i sin mans rum och Nancy Woolper sof i ett närgränsande rum, alltid vaksam och färdig att lemna all den hjelp hon kunde. Huset var tyst och lugnt i detta ögonblick. Philip Sheldon gick tankfull upp och ner i rummet, och knarrandet af hars stöflor lät obehagligt i hans öron. Han stannade framför kaminen och började granska några bref, som lågo på densamma. De voro adresserade till mr Halliday och hade blifvit vidare befordrade från Yorkshire. Dentisten tog dem, ett och ett, och undersökte dem noga. De voro alla affärsbref och de flesta af dem buro boststämpel från någon stad inne i landet. Men det var ett som bar Londons poststämpel, och detta bref egnade mr Sheldon särskild uppmärksamhet. Det såg ut som ett embetsbref och hade Alliancelifförsäkringsbolagets sigill och motto. — Jag undrar om allt står rätt till, tänkte mr Sheldon, i det han vände brefvet mellan sina fingrar. Jag borde göra mig förvissad om det, Poststämpeln är nära tre veckor gammal. Han funderade ett ögonblick och gick derefter bort till det skåp, i hvilket han förvarade brännmaterialier. Här tog han en liten thåkittel, hällde något vatten i den ur en karafin, tände på några stickor och satte thåkitteln