Göteborgsposten – 28 juli 1870, sida 1

nu haller honem vid sängen. Det är hela hemligheten af saken. — Dot är visserligen enkelt nog. Men om jag vore i ditt ställe, Philip, skulle jag tillkalla en annan läkare. — Det är mrs Hallidays ensak, svarade dentisten kallt; hon vet att om hon tviflar på min skicklighet, står det henne fritt att tillkalla hvem bon behagar. Och nu nog om den saken, George. Jag har haft tillräckligt många ledsamheter för denne mans sjukdom och jag vill ej att äfven du skall plåga mig med detta ämne. De båda bröderna samtalade en stund om likgiltiga ämnen, hvarefter George reste sig för att gå. — Godnatt, Philip, sade han; om någonsin lyckan småler mot dig, hoppas jag att du ej skall glömma bort din bror. Denna anmärkning hade ej särskildt afseende på något som blifvit yttradt mellan de båda bröderna denna afton. Likväl tycktes ej Philip Sheldon det ringaste förvänad öfver den. — Om någonsin frhållandena gestalta sig bättre för mig, skall du i mig fiuna en god vän, George, sade. han allvarsamt. Mr Sheldon, den yngre, begaf sig derefter ut på gatan. Vid hörnet af densamma stannode han och blickade tillbaka mot sin brors hus, Han kunde se de upplysta fönsterna i den sjukes rum, och det var på dem han såg. — Stackars Tom! sade han för sig sjelf, stackars Tom! vi voro goda vänner i gamla tider och ha tillbragt mången nöjsam afton tillsammans !