Göteborgsposten – 27 juli 1870, sida 1

stormig solnedgång aftecknade blygrå moln. Denna lugna figur vid fönstret, den molabetäc kta himmeln, det dystra rummet och sjuksängen med sina obehagliga tillbehör af medikamentsflaskor och pillerturkar bildade en sorglig tafla, en tafla som man bibehöll i sitt minne många år efter det man sett dem. George Sheldon och Nancy Woolper lemnade rummet tillsammans. — Han tyckes vara sämre i afton, Nancy, sade George med en blick tillbaka mot sjukrummet. — Han är verkligen illa deran, svarade mrs Woolper allvarsamt, mr Philip må säga hvad han vill. Jag vill ej yttra ett förklenande ord om er brors skicklighet, och om jag sjelf vore sjuk, skulle jag utan tvekan anförtro mitt lit i hans händer, ty jag har hört personer i Barlingford säga att min husbonde är lika skicklig som någon riktig doktor. Men i alla fall mr George, tror jag ej han förstår mr Hallidays sjukdom så bra som han borde. — Tror ni Tom sväfvar i någon fara? — Jag vill ej påstå det, mr George; men jag tror att han blir sämre i stället för bättre. — Hm! mumlade George, om Halliday stryker med, skall Philip ha goda utsigter att få en rik hustru. sig mot en bakgrund af (Fcts.)