Göteborgsposten – 25 juli 1870, sida 2

ledsen mera. Det är stridande mot gästfrihetens lagar eller hur? — men ni vet väl att det finnes saker som ingen kan glömma. Men låt det som skedt vara skedt. Hvad vår gamle hederlige Tom beträffar, så vågar jag påstå att han trots olycksprofeterna skall lefva tills han blir en gubbe. Folk skall altid ha något att prata om, och det låter så förnumstigt att säga att en grof, sex fots karl är ett bräckligt rö, som sannolikt snart skall brytas af stormen. Se så, mrs Hallidey, lugna er, Tom får ej upptäcka, då han kommer hem, att jag lockat er att gråta. Han kanske kommer hem tidigt denna afton, och om han det gör, skola vi ha en ostronsupå och prata om gamla tider. Mrs Halliday skakade sorgset på hufvudet. — Klockan är redan öfver tio, sade hon, och jag tror ej att Tom kommer hem förrän efter midnatt. Han tycker ej om att jag sitter uppe och vantar på honom; men jag undrar hvad tid han skulle komma på natten då jag ej skulle vänta på honom? — Låt oss hoppas det bästa! utropade mr Sheldon muntert. Jag skall gå och skaffa ostronen. — Skaffa inga sådana för mig eller för Tom, invände mrs Halliday; han har säkert redan ätit då han kommer hem, och jag skulle ej kunna äta en bit af hvad det vara må.