Göteborgsposten – 22 juli 1870, sida 2

Frankrikes värdighet missaktas. E. M:t drager svärdet: Päderneslandet ar med eder, genomströmmadt af harm och stolthet. Öfvergreppen af en äregirighet, som blifvit genom en dag af stor lycka öfverretad, måste förr eller senare följa. Motsattande sig en brådskande otålighet, besjälad af den tysta fasthet, i hvilken den sanna kraften ligger, har kejsaren vetat vänta; men sedan fyra år tillbaka har han bragt våra soldaters utrustning till högsta fullkomlighet och lyftat organisationen af vår militära kraft till hela dess makt. Tack vare Eder försorg, står Frankrike nu färdigt, Sire, och bevisar genom sin hänförelse, att det, såsom Ni, var beslutet att ej tåla något förmätet tilltag. Kommer den kejserliga makten att åter öfverlemnas till vår höga herrskarinna, så skola de stora statskorporationerna omgifva henne med vördnadsfull sympati, med oinskränkt tillgifvenhet. Nationen känner hennes upphöjda hjerta och hennes fasta själ, den har förtroende till hennes vishet och handlings kraft. Har farans timme kommit, är ock segrens stund nära. Snart skall det tacksamma fäderneslandet tillerkänna sina barn triumfens ära, snart skall, om Tyskland befrias från det herravälde, som undertrycker det, om freden återgifves till Europa genom våra vapens ära, E. M:t, som för två månader sedan erhöll för sig och sin dynasti genom nationalviljan en ny makt, åter kunna egna sig åt det stora verk af förbättringar och reformer, som — Frankrike vet det och kejsarens genius tillförsäkrar honom det — icke skall underkastas något annat dröjsmål, än den tid, som Ni behöfver, för att segra. Kejsaren svarade derpå: Mina herrar senatorer! Jag har känt mig lycklig af att erfara, med hvilken liflig hänförelse senaten upptagit den förklaring, som utrikesministern hade fått i uppdrag att afgifva inför den. Jag är viss om att vid alla tidsförhållanden, då det gäller Frankrikes stora intressen och ära, finna ett kraftigt bistånd i senaten. Vi börja en allvarlig kamp, Frankrike behöfver alla sina barns medverkan. Jag är mycket glad öfver, att det första patriotiska ropet utgått från senaten; det skall finna starkt genljud inom landet, Preussen: Bland de bevis på patriotisk stämning, som gifva sig tillkänna i Preussen, meddela vi här främst den gamle konung Wilhelms trontal vid öppnandet af Nordtyska Förbundets riksdag: Arade herrar af det nordtyska förbundets riksdag! Då jag vid Edert sista sammanträdande på detta ställe helsade Eder välkomna i de förenade regeringarnes namn, vågade jag med glädje och tacksamhet tillkännagifva, att mina uppriktiga bemödanden om att uppfylla folkens Önskningar och civilisationens fordringar genom att förebygga hvarje fredsbrott hade genom Guds bistånd icke varit utan framgång. Då krigshotelser och krigsfaror icke desto mindre nu pålagt de förenade regeringarne den pligten att sammankalla Eder till en utomordentlig session, så skolen j likasom vi vara genomträngda at den lefvande öfvertygelsen, att det nordtyska förbundet sökt utveckla den tyska folkkraften, icke för att hota, utan för att skapa ett starkt stöd för den allmänna freden, och att vi, då vi nu göra ett upprop till denna folkkraft för beskyddande af vårt oberoende, endast lyda ärans och pligtens bud. En tysk prins har uppstälts såsom kandidat till till den spanska tronen. Denna kandidatur, från hvars uppställande och uppgifvande de förenade rikena stått lika fjerran och hvilken endast så till vida varit af intresse för det nordtyska förbundet, som regeringen för nämnda (spanska) nation, hvilken står till oss i vänskapligt förhållande, dertill anknöt hoppet om att förrärfra de garantier för ett i många hänseenden pröfvadt land, som en ordnad och fredsälskande regering erbjuder, har gifvit franska kejsarens regering en förevänning till att på ett sätt, som under lång tid varit okändt inom det didiplomatiska samqvämet, uppställa en casus belli och derpå, efter det att nämnda förevänning aflägsnats, fasthålla vid densamma med den ringaktning för folkens rätt till att åtnjuta fredens välsignelser, på hvilken fordna franska herrskares historia erbjuder jemförliga exempel. Har Tyskland under föregående årbundraden med tystnad fördragit detta slags våld mot dess rätt och ära, så skedde det endast derför att det i sin splittring icke visste huru starkt det var. Nu, då det andliga och rättsliga enhetsband, som befrielsekrigen började att knyta, förenar de tyska stammarne med en innerlighet, som växer med dess varaktighet, nu, då Tysklands rustning ej längre erbjuder någon anfallspunkt för fienden, har T i sig sjelft viljan och kraften att afrärja ett förny franskt våldsdåd. Det är ej högmod, som lägger dessa ord i min mun. De förenade regeringarne handla likasom jag sjelf i full vetskap om, att seger och nederlag ligga i Hans hand, som handhafver slagtningarnes öden. Vi hafva med klar blick öfverskådat det ansvar, som inför Guds och menniskors domstol drabbar den, hvilken drifver tvenne stora och fredsälskande folk i Europas hjerta till ett ödeläggande krig. Det tyska och det franska folket, hvilka båda i samma mån åtnjuta och åtrå den kristliga sedlighetens och det stigande välståndets välsignelser, äro kallade till en mera lyckobringande täflingskamp, än den blodiga vapenkampen. Dock, Prankrikes maktinnehatvare ha förstått att begagna sig af vårt stora granuf lks berättigade, men retliga sjelfkänsla genom en beraknad vilseledning i personliga intressens och lidelsers tjenst. Ju mera de förenade rikena äro medvetna om att hafva gjort allt. hvad ära och värdighet tillstädja, för att bevara fredens välsignelse åt Europa, och ju otvetydigare cet är för allas ögon att man tvungit oss att taga svärdet i handen, med desto större tillit skola vi, med stöd at de sydtyska såväl som de nordtyska regeringarnes enstämmiga vilja, vända oss till det tyska folkets fosterlandskärlek och beredvillighet att göra uppoffringar med ett upprop om att försvara sin ära och sitt oberoende. Vi skola om mm KA Mm Aa