Göteborgsposten – 22 juli 1870, sida 2

medling från hans sida skulle ha gifvit färg åt deras trister. Emellertid gaf Philip förstulet akt på dem bakom sin tidning och gjorde sina slutsatser. Om han fann ett visst nöje af att se att hans trolösa flammas stig ej var alldeles blomstersmyckad, eller om han njöt vid åsynen af hans rivals tillfälliga dåliga lynne, visade han ej detta, h varken i min eller sitt. Georgina Crodocks blomstrande skönhet hade öfvergått till ett matronlikt behag. Hennes kinder hade bibehållit sin friska rodnad. Hennes kastaniebruna hår var lika vackert som det varit, då hon som ung flicka lade upp det i lockar för att gå på en soirce i Barlingford. Hon var en vacker, svag liten qvinna, hvars uppfostran ej öfverskred den som meddelas i provinspensionerna, och som ansåg sig ha inhemtat all nödig visdom i Pinnocks sammandrag af historien och elementerna till fransyskan. Hon var en qviona som ansåg att fullkomligheten af den feminina toiletten var en moireklädning osh en iögonenfallande guldkedja. Hon var en qvinna som betraktade ett väl möbleradt hus och ett ekipage som högsta formen af jordisk glans och lycka. Sådan var den hvardagsmenniska som Philip Sheldon en gång beundrat. Han betraktade henne nu och undrade huru han någonsin kunde ha haft ens så pass varm känsla som han haft för henne. Men han hade föga tid att egna sig åt sådana gagnlösa betraktelser. Han hade sina egna affärer att tänka på och de voro i hög grad förtviflade. Emellertid skötte mr och mrs Halliday på egen hand,