Göteborgsposten – 21 juli 1870, sida 2

tio procent. Det var för detta ändamål han uppehöll ett sken af praktik och välstånd, som i en verld, der skenet gäller så mycket i sig sjelf, är ett slags kapital. Det var visserligen ej lätt att försvara citadellet n:r 14 Fitzgeorgestreet mot den belägrande fienden fattigdomen; men dentisten höll envist stånd, väl vetande att om han blott kunde vänta tillräckligt länge, skulle den narr som borde pli hans offer komma, väl vetande äfven att en dag skulle komma då det vore nyttigt för honom att kunna hänvisa till fyra år under hvilka han fört ett oklanderligt lif som borgare i Bloomsbury. Han lade ut sina krokar på åtskilliga undangömda ställen för denne olycklige fisk med ett litet kapital och hade mer än en gång narrats af ett fruktlöst napp; men öppet visade han ej något begär att sälja sin praktik — emedan en praktik som öppet är i marknaden knappt synes någon menniska värd att köpa. Hans omständigheter blefvo allt värre för hvarje dag, han sjönk allt djupare ner i de pekuniera svårigheternas dy. Så länge nans lilla kapital varat, hade han hållit sig fri från skulder; men sedan det blifvit uttömdt och praktiken blef mindre för hvarje dag, hade han varit tvungen att söka hjelp hos penninglånare. Till sist vägrade äfven de sin handräckning. Den stol hvari han satt, den eldgaffel han sakta svängde fram och tillbaka framför kaminen, voro ej hans egna. En af hans kreditorer hade inteckning på hans möbler, och hvilken dag som helst kunde han komma hem och finna auktionsförrättarens kungörelser påklistrade på väggarne af hans hus och auktionsförrättarens skrifvare sysselsatt med att sätta upp en förteckning