Göteborgsposten – 20 juli 1870, sida 2

kunde svårligen undgå att erfara intrycket af att man hade framför sig kraftiga och beslutsamma män, sköna och behagliga i sitt slag, men djerfva och farliga. Bröderna helsade på hvarandra med en vänlig nick. De voro alltför praktiska för några sentimentala yttringar af broderliga känslor. De höllo rätt mycket af hvarandra, voro nyttiga för hvarandra och hade sina nöjen gemensamt vid de få tillfällen då de voro svaga nog att förspilla tid på gagnlöst nöje; men deröfver sträckte sig cj broderskärleken. — Fägnar mig att se dig återkommen, sade George. Jag förmodar att du flackade omkring i åtskilliga håll derborta? — Jag tillbragte ett par dagar hos Hallidays. Det är ej mycket bevändt med hans helsa. — Skada att ej Georgy redan är enka så att du kunde gifta dig med henne. — Huru vet du att Georgy ville ha mig, äfven om hon blefve enka? frågade Philip. — Åh, hon skulle säkert taga dig. Hon var ju kär i dig innan hon gifte sig med Tom, och äfven om den känslan slocknat hos henne, skulle hon taga dig i alla fall om du friade. Hon skulle ej våga att säga nej. Hon var alltid litet rädd för dig, Phil. — Derom vet jag åtminstone ingenting. Hon var en rätt vasker flicka, men trots sin enfald visste hon att öfvergifva en fattig tillbedjare och taga en rik i stället. (Forts.)