Göteborgsposten – 20 juli 1870, sida 2

starka punkten var hans tänder, hvilkas hvita glans bildade ett behagligt afbrott mot hans mörka ansigtshy. Mr Sheldon var mycket arbetsam; då han företagit sig ett arbete sträfvade han med rastlös ifver att få slut derpå. Han hade ingen lust för att hängifva sig åt tomma och onyttiga drömmerier; tankan var hos honom arbete — den var ett Åuttänkonde af framtida verksamhet och en lika noggrann och matematisk operation, som det verkliga arbete hvilket blef resultatet deraf. Denna afton satt han fördjupad i sina taukar tills han blef afbruten af en högljudd knackning, som tydligen var välbekaut för honom, ty han utropade Georgen! lade portföljen afsides och ställde sig vid kaminen färdig att mottaga den väntade gästen. Ljudet af en mans röst hördes dernere — en röst som var mycket lik Philip Sheldons egen; derefter hördes fasta steg i trapporna, dörren öppnades och i rummet inträdde en man som mycket liknade Philip Sheldon. Det var tandläkarens två år yngre bror George. Likheten mellan de två männen var ej af det utomordentliga slaget, men dock mycket i ögonen fallande. Man skulle svårligen ha kunnat misstaga sig på dem, men omöjligen undgått att se att de voro bröder. De liknade hvarandra mer till gestalten än till anletsdragen. De voro lika långa, lika kraftfullt bygda; de hade båda svarta ögon, svarta polisonger, svart här, knotiga händer och senfulla armar. Hvar och en af dem tycktes vara personifikationen af helsa och styrka. Vid första åsynen af dessa män kunde man erfara ett gynnsamt eller ogynnsamt intryck, men man