Göteborgsposten – 20 juli 1870, sida 1

en viss nyfikenhet gifva akt på mr Sheldon, ty hon hade aldrig riktigt kunnat fatta det faktum, att den svartögde gosse med hvilken hon varit så förtrolig blifvit försandlad till denne egenmäktige och oböjlige unge man, hvars tankar voro så långt ifrån henne. Denna afton gaf hon akt på honom med större uppmärksamhet än vanligt, ty en viss förändring var märkbar i hans ansigte, för hvilken hon försökte att på ett obestämdt sätt göra sig reda. Han såg plötsligt upp från elden och fann hennes ögon fästade på sig. Han hade kanhända blifvit störd af ett halft medvetande om denna nyfikna blick, ty han såg förargad på henne och frågade: — Hvad stirrar ni på, Nancy? Det vär ej första gången han mötte hennes forskande blick och gjort samma otåliga fråga. Men mrs Woolper egde en viss snarfyndighet och var alltid tillreds med någon fråga eller anmärkning som skulle bevisa att hon af intresse för hans angelägenheter föranledts att betrakta honom. — Jag tänkte på, sir, att ni sade det ni ej skulle vara hemma för någon, utom för mr George. Ifall det komme någon i vagn och ville ha en tand utdragen — och om något kan förorsaka tandvärk, så är det dessa kalla marsvindar — om det vore en patient i vagn, sir — Tandläkaren afbröt henne med ett bittert skratt. — Hvarken marsvindar eller aprilskurar komma sannolikt att tillföra mig några patienter, Nancy, vare sig åkande eller gående, det borde ni veta. Om det emellertid skulle komma någon, så bed honom stiga in och gif