Göteborgsposten – 20 juli 1870, sida 1

nickade och småskrattade, innerligt förnöjd af denna ovanliga vänlighet. — Jag reste öfver till Hyley medan jag var hemma, Nancy, fortfor tandläkaren — han kallar ännu Barlingford för sitt hem, ehuru han brutit de flesta länkar som bundit honom dervid — och dinerade med Hallidays. Georgy är lika vacker som någonsin och hon och Tom trifvas förträffligt. — Ha de några barn, sir? — En flicka, svarade mr Sheldon likgiltigt. Hon är i skolan i Scarborough och jag såg henne ej. Jag tillbragte en mycket angenäm dug tillsammans med Hallidays. Tom har sålt sin farm; den delen af verlden anstår honom ej, tycks det; den är för kall för honom. Han är en af dessa groflemmade karlar som se ut som om de skulle kunna slå ner en med lillfingret, men som skakas af hvarje vindpust. Jag tror ej han blir gammal, Nancy. Men nog lefver han ännu i tio år; jag hoppas det åtminstone för Georgys skull. — Det var oklokt af honom likväl att sälja Hyley Farm, sade Nancy eftertänksamt: jag har hört sägas att det är det bästa stycke land på fyrtio mils omkrets omkring Barlingford. Men han fick väl betaldt för det, förmodar jag. — Åhja; han fick ovanligt mycke för egendomen, sade han mig. Ni vet att om en landtbrukare i norra delen af landet får tillfälle att göra en vinst, släpper han det ej ur händerna. Mrs Woolper afhörde denna komplimang åt hennes