Göteborgsposten – 19 juli 1870, sida 2

bättre än alla andra förut existerande methoder i detta afseende, samt att han dessutom hade tagit patent på en förbättring i sättet att tillverka korallgomar, hvars namn utgjorde en blandning af grekiska och latin som var omöjlig att uttala och som var beräknad att väcka undran och vördnad hos dem som ej voro män af facket eller hem: mastadde i de klassiska språken. Fitzgeorge-boarne skakade med profetiskt allvar sina hufvuden då de läste dessa cirkulärer. Fitzgeorge-street och dess grannskap hade dittilis existerat utan tandläkare, men det var mycket tvifvelaktigt om en tandläkare skulle kunna existera på den praktik som vore att erhålla i Fitzgeorgestreet. Mr Sheldon torde ha tänkt som så, att hvarhelst det fanns menniskor der borde det äfven finnnas tandvärk, och att en person som kunde bota en så allmän plåga ej behöfde vara osäker om att förtjena sitt bröd, hvar han än ville uppslå sina bopålar. Under en lång tid efter hans ankomst talade man om honom, undrade öfver honom och betraktade honom med något misstänksamma blickar, i trots af hans solida möbler och hans prydliga bostad. Hans grannar frågade hvarandra huru länge allt detta yttre välstånd skulle räcka, och det låg alltid en olycksbådande betydelse i svaren. Fitzgeorgeboarne voro ej litet förvånade och kände sig till en viss grad besvikna i sina förväntningar, då de funno att den nyetablerade tandläkaren fortsatte sitt yrke, att musslinsgardinerna oupphörligt glänste lika rena, att pimpsten och olja, aska och flanell aldrig felades för messingsplåtar och förstugutrappan, och att mr Sheldons snö