Göteborgsposten – 19 juli 1870, sida 2

lanta. Vädret hade ej varit gynnsamt för att resa hit och dit i eländiga åkdon eller rida långa sträckor på utsvultna hästkrakar för att träffa gamla vänner, hrilket är det vanliga nöjet vid sådana tillfällen. De omilda vindarne en ovanligt kall Mars hade piskat mr Sheldon i ansigtet på gatorna i hans födelsestad och nästan blåst omkull honom på hans elägtingars förstugutrappor, så att det var ej underligt om han vid sin återkomst till hufvudstaden såg mindre frisk ut än då han reste. Den gamla Xorkshireqdvinnan påstod åtminstone att han såg mycket klen ut, under det hon passade upp honom då han åt en bit kött och drack ett par stora koppar mycket starkt ths. Mr Sheldon uppehöll sig ej länge med denna måltid. Han tycktes vara angelägen att få ett slut på sin hushållerskas ömma deltagande för honom och hans helsa samt få henne ut ur rummet. Hon hade tretio år förut varit hans amma, och erinringen af att hon varit hans förtrogna då. han var en vacker svartögd gosse gjorde henne böjd för att emellanåt taga sig friheter. Hon betraktade honom oroligt, då han satt i en hög ländstol och dystert stirrade i elden, samt skulle gerna vilja ha gjort honom nägra små frågor om Barlingford och folket der. Men Philip Sheldon var ej den man med hvilken tillochmed en föråldrad amma vågade taga sig många friheter. Han var en god husbonde, betalade sina tjenare deras löner med aldrig felande punktlighet och gjorde dem ej stort besvär. (Forts.)