Göteborgsposten – 14 juli 1870, sida 2

så fall skall du stiga upp i samma kupe som han och följa honom hvart han går; så fort du kan skall du då skicka mig ett telegram om saken. — Ja, min herre; men om jag bör gå med ett bantåg ... — Hvad, du har ej penningar? — Riktigt. — Da kan du taga denna sedel på femhundra francs, sade hr Lecoq i det han drog upp en sedel ur sin plånbok; det är mer än som behöfves för att göra en resa kring verlden. Är allt uppfattadt? — Förlat ... om hr Wilson helt enkelt återkommer till sitt hotell, hvad bör jag då göra? — Låt mig då sluta. Om han återvänder skall du återvända med honom, och i samma ögonblick vagnen stannar framför hotellet skall du låta höra två skarpa hvisslingar, du vet. Sedan skall du vänta mig på gatan i det du behåller vagnen, som du skall låna till denne herre om han behöfver den. — Godt! sade Palot, som derefter aflägsnade sig springande. Då hr Plantat och polisagenten blifvit ensamma, började de vandra långsamt fram och tillbaka i galleriet. De voro tysta, allvarsamma, som man alltid är i det ögonblick då en vigtig sak skall afgöras. Plötsligt spratt hr Lecoq till, han hade fått syn på sin agent vid ändan af galleriet. Hans otålighet var så stor att han sprang emot honom.