Göteborgsposten – 14 juli 1870, sida 2

— Nåväl? — Villebrådet är utdrifvet och Palot i dess spår. — Till fots eller i vagn? — I vagn. s — Det är bra. Återförena dig med dina kamrater och tilisäg dem hålla sig färdiga. Allt gick efter hr Lecoqs önskningar, och han vände sig triumferande mot den gamle fredsdomaren, då han frapperades af den förändring hans drag undergått. — Mäår ni illa, min herre? frågade han oroligt. — Nej, men jag är femtiofem år gammal, hr Lecoq, och vid den åldern finnes det sinnesrörelser som döda. I detta ögonblick då jag ser mina önskningar nära att realiseras, bäfvar jag, jag känner att det skulle vara min död om mina förhoppningar blefvo gäckade. Jag är rädd, ja, jag är rädd... Ah! kan jag ej slippa att följa er? — Men er närvaro är nödvändig, min herre, utan er medverkan är jag vanmäktig. — På hvad sätt kan jag vara er till nytta? — Genom att rädda m:ll Laurence, min herre. Detta namn på detta sätt uttaladt, återgaf fredsdomaren i Orcival en del af hans energi. — I så fall!... började han. Redan tog han beslutsamt några steg framåt, men hr Lecoq höll honom tillbaka. (Forts.)