Göteborgsposten – 14 juli 1870, sida 1

i En modern vinglare, Gretve Andre Langrand-Dumonceau, finansernas Napoleon såsom han en tid kallades, Belgiens Pereire såsom man numera börjar benämna honom, har ursprungligen icke tillhört den höga samhällsklass på hvilken hans grefliga titel och ståtliga namn häntyda. Han är son till en fattig värdshusvärd i Vossem. Sin ungdom tillbragte han mycket ätventyrligt och tog för någon tid värfning vid trämlingslegionen i Algier. Efter att ur krigstjensten hafva erhållit afsked, tog han plats säsom kontorist bos ett lifförsäkringsbolag, och år 1852 vid 26 års ålder grundade han sin torsta sjelfständiga anstalt, ett lifförsakringssällskap i Bryssel. Detta var det ringa frö, hvarur den Langrandska, rikt förgrenade finansplantan sedan uppväxte. De mångtaliga finansiella instituter, hvilka snabbt följde hvarandra såsom skapelser at Langrands uppfinningsrika själ, ha med afseende på sin uppkomst icke alltid stått i något inre förhållande tili nvarandra, men alltid r-amkallats genom en viss händelsernas yttre logik. När en af Langrandgrundad anstalt varit bankruttmessig, har hjelpmedlet alltid bestått deri, att prospekt till något nytt företag utfärdats, med hvars inflytande aktiekapital den förstnätpundas underbalans betäckts. Ett annat drag i Langrands ätventyrliga men gigantiska verksamhet var det samband will stora politiska, sociala och allmänna ändamål, i hvilket han ställde de af honom grundade kreditetablissementernas operationer. Några bland hans företag måste visserligen betraktas såsom rena aflärsspekulationer. Så t. ex. när han inköper magasins råunis i Paris, när han förvärtvar sig nära på halfva Tououse för att ombygga staden 1 modern stil och när han ännu 1 borjan af detta år i Paris bildar ett bolag för inköp af amerikanska bergverk, gifvande aktionärerna i företaget förhoppning om en nettovinst på minst 100 procent.