har ingången till salongen, matsalen och två andra små rum. I första våningen befinna sig herrns och fruns rum, ett arbetskabinett, ett... — Nog! afbröt hr Lecoq, min belägringsplan är uppgjord. Han reste sig hastigt, öppnade dörren och trädde, följd af hr Plontat och Palot, ut i stora kabinettet. Liksom första gången reste alla agenterna sig upp. — Hr Job, sade polisagenten till sin förste man, lyssna noga till de order jag ger er. Så snart jag gått betalar ni hvad ni är skyldig här. Derefter skall ni, för att jag skall ha er till hands, gå till den förste vinhandlare som ni finner på höger hand vid början af rue dAmsterdam. Ät middag, ni har tid dertill, men nyktert förstår ni. Han tog upp två louisdorer ur sin portmonnä, kastade dem på bordet och sade: — Här är till middagen. Derefter gick han ut efter att ha befallt Palot följa straxt efter honom. Framför allt ville hr Lecoq sjelf taga i betraktande det hotell som beboddes af Trmorel. Med ett enda ögonkast öfvertygade han sig om att de inre anordningarne voro sådana Palot sagt. — Det är just detta, sade han till hr Plantat. Vi ha positionen för oss. Våra chancer äro i detta ögonblick nittio mot bundra. (Forts.)