—— ——— ———— — —; mätt, arrangeradt innan qvällen och inom åtta dagar skall ingen mera tala derom. — Jag måste bedja er om ursäkt, min herre, sade han till fredsdomaren i Orcival, öfver att jag på detta sätt släpar er med mig och dömer er att verka i mitt kall, men, utom det att ert bistånd kunde ha varit mig mycket nyttigt hos madame Charmen, är det alldeles oundgängligt för mig nu, då vi på allvar skola sysselsätta oss med Tråmorel. Hr Plantat fattade en af Lecoqs händer ooh tryckte den undar upprigtig rörelse. — Min herre, sade han, är det ej ett skämt af er att ursäkta er i det ögonblick då jag frågar mig sjelf huru jag någonsin skall kunna visa er min erkänsla, min tacksamhet? — Nå godt, min herre. Då vi nu ej ha en minut mer att förlora, så var god följ med. — Framåt! sade hr Plantat beslutsamt. De inträdde hos viuhandlaren i hörnet vid rue des Martyrs. Egaren af butiken stod bakom sin disk och tycktes ej särdeles forvånsad öfver att se två personer hvilka syntes tillhöra de högre samhällsklasserna, våga sig in i hans butik. — Har ni ej hos er, frågado hr Lecoq vindhandlaren, ett sällskap af åtta eller tio personer som vänta på andra? — Jo, min herre, dessa herrar kommo hit för ungefär en timma sedan. — De äro i stora kabinettet, eller hur? — Alldeles, min herre, svarade vinhandlaren.