Göteborgsposten – 12 juli 1870, sida 2

en högst älskvärd och artig karl; jag tillbragte en högst angenäm afton med honom. Han berättade en mängd historier, den ena befängdare än den andra... — Vidare, vidare, hvad gjorde ni sedan? — Efter att ha druckit öl drucko vi likör — han hade fickorna fulla af penningar, trädgårdsmästaren — efter likören ytterligare öl, sedan punsch, sedan glödgadt vin. Klockan elfva var han redan mycket drucken och talade om att gå till Batignolles och dansa kadrilj. Jag vägrade och sade att som artig kavaljer kunde han ej underlåta att ledsaga mig till min matmor som bodde vid början af Champs-Elysges. Vi lemnade kafeet och gingo från vinhandlaren längs hela rue Rivoli. Kortligen, klockan två på morgonen var den stackars karlen så rusig att han föll som en klump på en bänk nära Triumfbågen, der han insomnade och der jag lomnade honom. — Och ni, hvad gjorde ni? — Jag återvände hem till mitt. — Hvad blef af paketet? — Jag skulle ha kastat det i Seinen, men jag glömde det; ni förstår, jag hade druckit nästan: lika mycket som trådgärdsmästaren, isynnerhet i början ... också bar jag det hem till mig der det ligger ännu. — Men har ni öppnat det? — Ja. — Hvad innehöll det? — En hammare, två andra verktyg och en stor knif. Guespins oskuld var nu tydligt ådagalagd, allt hvad polisagenten förutsett hade inträffat.