Göteborgsposten – 12 juli 1870, sida 1

rel, återtog hr Lecoq. Apropå det, har ni nyss haft några underrättelser om honom? — Jag såg honom för åtta dagar sedan. — Huru! Ni käuner då den förskräckliga historien om honom? — Nej. Hvad är det fråga om? — Så ni vet det verkligen ej? Ni läser då ej tidningarne? Det är en hisklig historia, mitt kära barn, och i fyrtioåtta timmar har man ej talat om annat i Paris. — Säag fort. — Ni vet att han gifte sig med enkan till en af sina vänner. Man ansåg honom vara mycket lycklig i detta äktenskap. Det var alldeles motsatsen, han har mördat sin hustru med dolkstygn. Miss Fancy bleknade under sitt tjocka smink. — Är det möjligt? stammade hon. Hon sade visserligen: År det möjligt! men om hon var mycket upprörd, så var hon med all säkerhet ej så mycket förvånad. Hr Lecoq märkte det mycket väl. — Ja, det ar så mycket mer möjligt, svarade han, som Tremorel nu är i fängelse, snart kommer att föras inför assisdomstolen och mycket säkert bli dömd. Hr Plantat gaf nyfiket akt på Jenny. Han väntade sig ett utbrott af förtviflan, skrik, tårar, en lindrig nervattack åtminstone. Villfarelse. Fancy afskydde numera Tråmorel. Stundom kände hon sin skam tung att bära, och det var Tråmorel hon tillskref skulden för sitt nuvarande elände. Hon hatade honom, som olyekliga af hennes slag hata, småleende åt