Göteborgsposten – 12 juli 1870, sida 1

— oOch det trodde ni skulle löna mödan att besvära mig för något sådant! ... — Siden, min söta vän, till tretio franes alnen. Är det ej oerhördt, otroligt billigt? — Jag bryr mig litet derom! Sammet i Juli månad, gör ni narr af mig? — Låt mig visa er det. — Aldrig. Man väntar på mig för en middag i Asnidres, således ... Hon var just i begrepp att gå trots de bemödanden som gjordes af m:me Charman för att hålla henne qvar. Hr Lecoq ansåg det vara tid att blanda sig i saken. — Men jag bedrar mig ej, utropade han, det är verkligen miss Jenny Fancy jag har nöjet återse! Hon betraktade honom med en till hälften förargad, till hälften förvånad blick och yttrade: — Ja, det är jag. Än sedan? — Huru! är ni till den grad glömsk? Känner ni verkligen ej igen mig? — Nej. — Jag var dock en af era beundrare, min vackra vän, och jag hade nöjet dinera hos er då ni bodde vid la Madeleine; det var på grefvens tid. Han tog af sig glasögonen liksom för att torka glasen, men i sjelfva verket för att slunga en ursinnig blick på madame Charman, hvilket hade till följd att hon genast aflägsnade sig. — Jag stod fordom på temligen god fot med Trmo