Göteborgsposten – 12 juli 1870, sida 1

Grefven af Trmorel ). Af Emile Gaboriau. Herr Lecoqd, m. fl. rs. från franskan. Hon var i stor toilette, med ny, prålig, storblommig klädning, hatt, spetsar och en ofantlig blombukett. Hon tycktes vare mycket förargad. — Det var också en ide! utropade hon från tröskeln utan att tänka på att helsa; är det sundt förnuft i att hemta hit mig på detta sätt, nästan med våld, genom en mamsell hvars oförskämdhet ej har några gränsor? Men m:me Charman hade skyndat emot sin gamla kund, omfamnat henne och tryckte henne mot sitt hjerta. — Huru, mitt kära barn, sade hon, ni blir förargad då jag trodde att ni skulle bli förtjust och tack: mig för hvad jag gjort? — Hvarför skulle jag göra det?... — Emedan jag ville bereda er en öfverraskning, min söta vän. Åh! jag är ej otacksam, jag. Ni kom hit och gjorde upp er lilla skuld, jag vill i dag belöna er derför. Se så, småle nu, ett präktigt tillfälle erbjudes åt er, jag har nu fått hem alldeles nytt sammet. .; ) Forts. fr. N:o 156.