Göteborgsposten – 11 juli 1870, sida 2

blef utmätt och gick under klubban. På sista tiden lefde hon i de sämsta sällskaper, drack absinth, har man sagt mig, och egde knappt något att hänga på sig. Då hon fick penningar af sin grefve, ty han skickade henne ännu sådana, förslösade hon dem i sällskap med de sämsta qvinnor i stället för att köpa sig kläder derför. — Och hvar bor hon? — Helt nära härintill, i ett hus vid rue Ventinille. — I så fall, sade hr Lecoq allvarsamt, så förvånar det mig att hon ej redan är här. — Det är ej mitt fel, bäste hr Lecoq: om jag också vet hvar boet är, har jag ingen reda på hvar fogeln är. Hon var ej hemma då min första bodmamsell var i hennes hem och sökte henne. — För tusan! ... det var högst förargligt, jag måste ha reda på henne mycket snart. — Var lugn. Fancy skulle komma tillbaka innan klockan fyra och min bodmamsell väntar hos hennes portvakterska med befallving att föra hit henne, så snart hon kommer tillbaka, utan att ens låta heone gå upp på sitt rum. — Iåtom oss då vänta på henne. Hr Lecoq och fredsdomaren hade väntat ungefär en qvart, då madame Charman plötsligt reste sig upp. — Jag känner igen min första bodmamsells steg i trappan, sade hon. — Laga då, sade hr Lecoq, så att Fancy tror att det är ni som skickat efter henne; min vän och jag skola låtsa som om vi af en händelse befunno oss här. — Jag förstår, svarade m:me Charman,