Göteborgsposten – 11 juli 1870, sida 1

Vid landtlifvet har jag visst icke ledsnat. Vore jag i likhet med den gamle hedersmannen Isaak af Darelli vendast landtman?, så skulle jag naturligtvis vara förtjust öfver den rika och årsväxtbefordrande nederbörden, hvilken nästan dagligen serveras, omvexlande med storm från fjällen, nordens vestavflägtar; men såsom Stockholmsbo på sommarnöje håller jag strängt på solsken och sommarvärme. 1 stället för vännerna, som lofvat komma ut på besök, har gikten inställt sig objuden, och att elda mi at uppe i högsommaren är föga angenämt, ehuru nödvändigt nu för tiden. Derföre återvände jag häromdagen till hufvudstaden och sitter nu vid skrifbordet här och bjuder till att trösta mig öfver en gäckad förhoppning — hvarken den första eller den sista, förmodar jag. Dessutom, då jag sist skref till er, hade jag ju förgätit att det första nordiska arbetaremötet skulle hållas här. Såsom amatör borde jag bevista det, och jag ångrar icke den tid. jag dertill använde. Med en viss nyfikenhet motsågs detta möte. Skulle det antaga samma karakter som de bedröfligt bekanta folkmötena, der man i fläng diskuterade stora politiska och sociala trågor och der man antagit resolutioner i galopp? Om så blef törhållandet, hvilka föreställningar skulle framlingarne från Norge och Danmark tå om de svenska arbetarne och deras ledare? Mötet aflopp öfver förväntan väl. Det stora flertalets hållning var god, och mötetresultater äro, om wan ej uppställer stora tor dringar, fullt tillfredsställande. De försök som några ultra-demokrater, under den gamle kyrkoberden Ekdahls ledning, gjorde, i afsigt att gilva mötets törhandlingar en politisk riktning. misslyckades fullkomligt, och den häfdvunnjargonen från tolkmötena slog alls icke an Hr Ekdahls taktlösa uppträdande på den sektion, hvilken skulle behandla frågor som rörde förbättrandet af den arbetande klassens ställ ning i allmänhet, dervid han i egenskap a föreningens för folkets väl främste man ge nast framkom med sin petition om allmän rösträtt vid politiska och kommunala val, till bakavisades med takt och energi af sektionens ordförande, politifullmäktigen Gamborg från Kristiania, hvilken erinrade att denna fråga var främmande för ett nordiskt arbetaremöte, och ehuru hr Ekdabl och hans politiska trosförvandter vidhollo sitt sträfvande i den alimänna sammankomsten, kunde icke heller der en sådan resolution genomdrifvas, som han påräknat. Ett särdeles angenämt intryck gjordo de från Norge och Danmark uppträdande deputerade. Man erfor att de med mycken skicklighet och omtanka blifvit valda. De uttryckte sig med stor lätthet och deras anföranden vittnade om sakkunskap, moderation och takt. Anmärkningsvärdt var, att den från Örebro handtverkstörening utgående agitationen mot näringsfriheten icke här afhördes. Några talare, smeden Hagerman och målaren Lind borg, begge från Stockholm, ordade visserligen ätskilligt om näringsidkarnes betryck; den förstnämnde klandrade att regeringen hade upptagit så stora lån till jernvägsbyggnader, hvarigenom arbetslönerna uppdritvits, och der senare förmenade att tull-lagstiftningen ick var för arbetarne gynnsam; men näringsfriheten lemnades dock i fred.) IIäradshöfd. Hultgren, som i regeln är en ifrig anhängare af den mest utsträckta personliga frihet, framkom med sin gamla käpphäst: nödvändigheten af en lag, som förpligtar jordegaren att tll sina stattorpare afstå till orubblig besittning ett tillräckligt jordområde — således att tillförsäkra stattorparen en tryggare besittning än jordegaren sjelf åtnjuter; men hr Hultgrens funderingar rönte ingen framgång. Försöket att härleda den stora emigrationen till Amerika från politiskt, religiöst och socialt förtryck, hade icke heller framgång. Norrmännen förklarade att i deras land rådde ) Det är ursäktligt om hr Lindborg förbisett att de för arbetaren nödvändigaste lefnadsmedlen äro tullfria; men det är icke ursäkligt att den så erfarne affärsoch riksdagsmannen samt skriftställaren hr L. J. Hierta kan tillåta sig att i det nyssutkomna Julihäftet af tidskriften Framtiden (sid. 12) orda om, att den söfvervy ande delen af statsinkomste