G0111181118 1111901 ove TTHöLä.Tstrxen, som eller slutad uppvisning uttalade sin tilltredsställelse med de aflagda protven. — Sjukligheten i hufvudstaden var under sistl. vecka ringa. Från Utlandet. Hvad står på? Skulle allvarsamma oroligheter verkligen stå för dörren? Skulle man väl annars, lättsinnigt, uttalat ordet krig inom Frankrikes lagstiftande församling? Eller anser man nu på båda sidor om Rhen tiden vara inne alt kasta af masken och begagna de rustningar, på hvilka man slösat ofantliga summor och hvilka folken ej längre vilja, ej längre kunna bära? Redan i sjor hörde vi berättas, hurusom man i Spanien sett preussiska agenter, hvilka sökt inleda underhandlingar om uppböjandet at en preussisk prins på den spanska tronen. Man ville dock då ej tro derpå, utan förestälde sig, att ryktet endast utsprungit från en mani att vilja ha Bismarck med ötverallt, der någon politisk intrighärfva kan knytas. Det visar sig emellertid nu, att ryktet ingalunda storljugit. Marskalk Prim i Spanien har neml. at sändt en deputation till prins Leopold af Ho henzollern, bosatt i Disseldorf, tör att erbjuda honom spanska kronan. Prinsen har befunnits dertill hugad och gifvit sitt samtycke. Efter det denna förberedande affär uppgjorts, sammanträdde ministerrådet i Madrid sistlidne Onsdag, dervid Prim redogjorde för sakens gång och ställning. Regenten, marskalk Serrano, uttalade sitt gillande af de mått och steg, Prim tagit hos prinsen af Hohenzollern, hvarefter ministerrådet beslöt, att offlciela di plomatiska underhandlingar skulle inledas härom, att Cortes skulle sammankallas till d. 27 d:s, då förslaget om den nye tronkandidaten skulle tramläggas, hvarefter konnngavalet skulle ega rum d. 1 Aug. Man var för cortes del temligen viss om utgången, tyckes det, och det uppgifves, att Prim råknar på en afgjord majoritet. Dessa underrättelser kommo alldeles oförväntade öfver Frankrike och synas hafva gjort ett mycket obehagligt intryck i St Cloud, der det kejserl. hofvet st. n. befinner sig. På parole derifrån började den officiösa pressen genast att slå på larmtrumman, för att få den allmänna meningen vaken. Constitutionnel!, ett särdeles försigtigt blad, yttrade: Vi veta ej, om Prim i denna sak handlat på eget ansvar eller efter förutgånget bemyndigande från cortes och regeringen. Vi vilja derfor afvakta ytterligare upplysningar angående ett faktum, hvars stora politiska betydelse ej skall så lätt undgå någon. Om marskalken, såsom man frestas tro, handlat utan mandat, blir det hela endast en intrig; om den spanska nationen deremot bekräftar detta steg, måste vi betrakta saken med den aktning, som påbjudes af ett folks vilja, hvilket sjelt styr ötver sitt öde. Det är sant, att Spanien måste sjelft vara den mest kompetente domaren i en fråga af denna art, men vi kunna likväl icke undertrycka vår förvåning öfver, att spanjorerna vilja lemna Carl V:s spira åt en preussisk prins, sonson till en furstinna af den Muratska familjen, hvars namn uppväcker så sorgliga minnen för Spanien. Och i Li bertö utbrister Girardin: Vi behöfva ej för spanjorerna beskrifva alla de faror och olägligheter, som skulle följa af ett dylikt val; de skola förstå dem lika väl som vi. Grefve Bismarck är för visso en slug karl. Han ger Europa ett nytt bevis derpå; han spelar sina kort förträffligt. Hau önskar att vinna spelet ullständigt; men skall väl hertigen af Gramont låta detta ske? Dessa trumhvirflar gjorde åsyftad verkan och en allmän rörelse uppstod. Deputeraden Cochery trån venstra centern och hans politiska vänner beslöto att till regeringen i lagstiftande församlingen ställa en interpellation, som den förre frambar, spörjande vom möjligheten af, att en prins af Hohonzollern kan bestiga den spanska tronen. Enligt hvad telegrafen anfört, afgaf utrikesministern hertig de Gramont härå det svar, att Prim visserlizen erbjudit Spaniens krona åt prinsen af Hohenzollern och att denne förklarat sig vilja emottaga henne, men att spanska nationen sjelf ännu icke talat, hvarför han ville tillsvidare afböja en diskussion i ämnet. Regeringen skulle tillsvidare förhålla sig neutral, men skulle aldrig tillåta en främmande makt sätta prinsen på tronen samt derigenom hota Frankrikes ära och säkerhet. Frankrike sätter sitt hopp ill Tysklands eget omdöme och till Spaniens vänskap; men skall detta hopp svikas, ernar hon utan dröjsmål och utan svaghet göra sin pligt. Sådana ord måste talla tungt i vågskålen, isynnerhet som Olli vier dertill fogade: Utrikesministerns förklaring lemnar icke församlingen i ovisshet om, huruvida regeringen vill krig eller fred. Regeringen önskar innerligt fred, men en fred förenad med ära. Fastun dessa förklaringar äro alltför bestämda att gerna kunna af någon misstydas, säger Bismarcks organ Nordd. allg. 2eit. sig likväl icke kunna fullt förstå dem. Times uppträder emot prinsens kandidatur, hvilken bladet säger att England ej kan gilla af kärlek till freden. Times hoppas, att den nu rådande, obehagliga spänningen snart oe finna en lycklig lösning. Allt detta ser ju ganska allvarsamt ut. Preussen vill ha prinsen af Hohenzollern på