Göteborgsposten – 9 juli 1870, sida 2

bestulna på en hel mängd klädespersedlar m. m., som varit förvaradt å ett låstrum i vindsvåningen till sagda hus. Naturligtvis blef den djerfva stölden, som antagligen skett miut på dagen, genast anmäld för detektiva polisen, som äfven ofördröjligen begaf sig ut på upptäckt efter tjufven. D. 5 d:s anträffade och häktade detektiva konstaplarne n:r 86 Johansson och 88 Andren för första resan stöld straffade flickan Hanna Berntsson, såsom skäligen misstänkt för denna stöld. Vid med Hanna Berntsson anstäldt polisförhör har hon uppgifvit att hon d. 30 sistl. Juni uppgått i huset n:r i vid Skeppsbron för att sälja visor, då hon påträffat en af de ifrågavarande pigorna, som köpt en visa af henne och framtagit en nyckel, hvilken legat bakom en kista å vinden, samt dermed öppnat dörren till ett af vindsrummen, i hvilket pigan ingått. Dagen derpå hade IIanna Berntsson å Skeppsbron träffat sin moder, hustrun Hedda Berntsson, för hvilken hon omtalat att hon den föregående dagen gjort den upptäckten att hon kunde inkomma i ett rum i huset n:r 1 vid Skeppsbron och der tillegna sig så mycket hon ville. Den hyggliga modern hade då tillsagt henne att hon genast borde gå upp i huset samt taga en schal eller en schalett eller hvad annat hon kunde komma öfver. Detta råd lät icke Hanna gifva sig tvenne gånger, utan begaf sig genast upp a den ifrågavarande vinden, der hon mycket riktigt bakom kistan påträftade nyckeln, liggande på samma ställe der pigan tagit den dagen förut. Sedan hon derefter inkommit i rummet hade hon tillegnat sig allt hvad hon kunde komma öfver, samt sedan detta var gjordt skyndsamt begifvit sig ner till Surbrunn, der modern under tiden stått och väntat på henne. De stulna sakerna hade derefter blitvit försålda dels af Hanna Berntsson ensam och dels af henne och modern gemensamt. kn sidenschalett hade blifvit pantsatt hos pantlånerskan IL. Hagelgren vid Kungsgatan. Hustru Iedda Berntsson ställde sig först helt och hället oskyldig i denna för henne mindre hedrande affär men måste slutligen medgifva att hon tillrådt dottern att begå stölden. Detektivkonstapeln n:r 89 Rönnbäck, upplysningsvis hörd rörande denna stöld, uppgat att han, som fått anledning misstänka Hanna Berntsson för ifrågavarande stöld, d. 2 d:s, åtföljd at Hanna, infunnit sig hos pantlanerskan Hagelgren och tillfrågat henne om Hanna vore den person som dagen förut hos henne pantsatt en sidenschalett, men att Hagelgren förklarat att så icke varit fallet samt uppgirvit utseende och klädsel å den person som skulle ha pantsatt schaletten, så att desamma icke i ringaste mån liknade Hannas. Genom dessa falska uppgifter hade Hagelgren missledt polisen och försvårat brottets upptäckande, samt hade intet annat att försvara sig med än att hon vid Rönnbäcks besök hos henne icke igenkänt Hanna Berntsson. Målet remitterades till rådhusrätten i afbidan hvarå Hanna Berntsson, — som endast är 17 år gammal och som redan år 1868 dömdes att för inbrottsstöld agas af föräldrarne samt år 1869 att för första resan stöld undergå 4 månaders straffarbete — införpassades till cellfängelset, hvaremot hustrurna Hedda Berntsson och Hagelgren tillätos att under tiden vistas på fri fot. Dyra tider. Drängen Carl Magnus Broberg stod i Måndags tilltalad inför poliskammaren att ansvara för det han d. 2 d:s å Ekelundsgatan lemnat häst och åkdon utan tillsyn. I motsats mot de flesta andra bonddrängar, hvilka, då de stå tilltalade för dylika förseelser, nästan alltid neka tills de åläggas att infinua sig annan dag för vittnens hörande, då de genast krypa tili bönboken och bedja nådig herr lagman att målet måtte blifva slut i dag— erkände Broberg genast den begångna förseelsen och dömdes med anledning deraf att böta 3 rdr. Broberg måtte emellertid ha haft någon hågkomst utaf hvad dylika förseelser kostat i fordna dagar, ty så fort domen var afkunnad utbrast han: -ÅÄr det påökt nu då? Sedan polismästaren upplyst att böterna stigit liksom allting annat nu för tiden aflägsnade sig Broberg under det han nickande helt muntert yttrade: ÅJa då remissen kommer sä — — antagligen dermed menande att då restlängden kommer så får han väl betala böterna.