kune jag säga: jag är säker på min sak. Men med honom så bekänner jag uppriktigt att jag hyser vissa tvifvelsmål. Vi böra framför allt räkna på mill Courtois energi. Ty ni har ju sjelf sagt mig att hon är en energisk qvinna? — I högsta grad energisk. — Då är det godt hopp. Men kunna vi verkligen tysta ner denna affär? Hvad blir följden om man återftinner Sauvresys up sats, som bör vara dold någonstädes i valfeuillu och som Trämorel ej kunnat upptäcka? — Man skall ej återfiuna den, svarade hr Plantat lifligt. — Tror ni det? — Jag är säker derpå. Hr Lecoq fäste på fredsdomaren en sådan blick som jagar upp sanningen i den persons panna, hvilken man frågar, och lät endast höra utropet: — Aha! Han tänkte så här: — Ändtligen skall jag då så veta ursprunget till den berättelse som upplästes för oss förliden natt och som är skrifven af två olika personer. Efter ett ögonblicks tvekan återtog hr Plantat: — Jag har lagt hela mitt lif i era händer, hr Lecoq, jag kan fullkomligt lita på er heder. Jag känner er, jag vet att hvad som än må hända .. — Skall jag vara tyst, ni har mitt ord derpå. — Nåväl! jag ville förbyta mina misstankar rörande