Göteborgsposten – 8 juli 1870, sida 2

— ———— det ni ber mig om är mycket svårt, tillochmed stridande mot min pligt. Min pligt bjuder mig att efterspana hr de Tremorel, arrestera honom och öfverlemna honom åt rättvisan; ni ber mig deremot rycka honom undan lagen. — Det är i en olycklig varelses namn, som ni vet vara oskyldig! — Un enda gång i mitt lif, min herre, har jag uppoffrat min pligt. Jag kurde ej motstå en gammal fattig mors tårar, hvilken omfamnade mina knän och bad om näd för sin son. Jag räddade denne son och han blef en hederlig karl. För andra gången står jag i dag i begrepp att öfverträda min pligt, våga ett försök som mitt samvete kanhända skall förebrå mig: jag ger vika för era böner. — Oh! min herre, utropade hr Plautat förtjust, huru skall jag någonsin kunna tacka er! Men polisagenten var allvarsam, nästan högtidlig: han öfvervägde. — Låtom oss ej invagga oss i ett hopp som kanhinda skall bli gäckadt, återtog han. Jag har ej två medel att rycka en sådan brottsling som Tremorel undan rättvisan, jag har blott ett enda; skall det lyckas? — Ja, ja, om ni vill det. Hr Lecoq kunde ej afhälla sig från att småle åt fredsdomarens stora förtroende. — Jag är visserligen en skicklig polisagent, svarade han, men jag är ej mer än menniska och kan ej svara för en annan menniskas beslut. Allt beror på Hector. Om det vore frågan om hvilken annan brottsling som helst