Göteborgsposten – 8 juli 1870, sida 2

Frän Utlandet. De i går ankomna utländska tidningarne äro nästan uteslutande upptagna med redogörelser för debatten inom Frankrikes lagstittande församling sistl. Lördag rörande upphäfvandet af de orlöanska prinsarnes landsförvisning. Vi känna redan genom telegrafen, att prinsarnes begäran om landsförvisningsdekretets återtagande blifvit förkastad med 173 röster mot 31, ett antal som väckt någon förvåning, derför att det vittnar om splittring inom venstern och äfven om det orltanska partiets vanmakt. Särskild undran bar det väckt, att sjelfva Thiers, likasom f.d. utrikesministern grefve Daru, afhållit sig från att rösta. Buffet och ej få andra deputerade, hvilka äfvenledes hittills ansetts tor orlåanister, voro nu emot prinsarnes begäran. Debatten öppnades af utskottets ordförande Drcolle, som började med att framhålla, att utskottet ej velat afgifva något utlåtande i denna sak förrän det hört regeringens åsigter. Justitieoch inrikesministern hade förklarat inför utskottet, att de orlanska prinsarnes skrifvelse, genom den karakter den bär, genom sina ordalag och genom den omständigheten, att den endast är ställd till en af de konstitutionela myndigheterna, ej kan anses innehålla ett öppet och direkt erkännande af de fakta, som timat under de sista 20 åren, eller ett uppgifvande af förut hysta förhoppningar. Prinsarnes närvaro i Frankrike skulle visserligen ej medtöra någon fara för reringen, men den skulle likväl bli källan till agitationer och rubbningar af ordningen. Regeringen fasthåller derför med bestämdhet dervid, att kammaren må öfvergå till dagordningen, och regeringen finner en hänvisning af petitioner till henne strida emot hennes värdighet och mot de principer, på hvilka våra institutioner hvila. Efter detta meddelande från regeringens sida har utskottet tagit saken under öfvervägande och derefter uppställt sina förslag, hvilka tillträdts af alla dess medlemmar med ett undantag. Förvisningslagarne utgöra en sorglig afdelning af vår historia, men det har visat sig, att alla regeringar, alla lagstiftande församlingar i alla tider ansett aflägsnandet af familjer, hvilka förut beklädt tronen, för en bjudande nödvändighet. Det är ej grymhet eller lidelse, som här varit driffjädrarne, utan omsorgen om den allmänna ordningen, och då — såsom mm — nationalviljan talat, böra erinringarne icke fortfarande bibehållas som förhoppningar. En kongl. amilj kan ej, äfven om den rill, frigöra sig från det förflutna och ställa sig lika med landets öfriga borgare; dess förklarirgar härom skulle vara forgafves, de skulle icke förhindra agitationer. Vi frukta emellertid icke någon närmare eller fjermare fara för våra institutioner, ty den stora och högtidliga manitestationen af d. 8 Maj har gifvit konstitutionen, dynastien en orubblig grundval (bra! bra!). Det är ej en dynastis fall och en annans tronbestigning, som det här är fråga om; det är icke detta, som utskottet fruktar, men det allmänna lugnets intressen äro anförtrodda åt vår omsorg, och dess upprätthållande är ett nödvändigt vilkor för landets materiela välgäng såväl som för dess politiska och sociala utveckling. I närvarande ögonblick ha vi desto mera skäl att visa omvårdnad om det allmänna lugnet, som vi befinna oss vid början till ett stort verk, frihetens grundläggande. Detta är de betraktelser, som ledt utskottet och motiverat dess utlåtande. Utan att misstyda de känslor, som satt saken i rörelse, skolen j, m. h., kunna säga eder sjelfva, att endast tiden skall kunna förbereda ett upphäfvande af förvisningslagarne genom att utplåna minnena och åvägabringa en sammansmältning mellan partierna. Utskottet föreslår eder öfvergång till dagordningen (bifall). Grefve Köratry: Innan diskussionen går vidare får jag tillspörja justitieministern, om det i ministerens arkiver finnes något bevis på, att prinsarne af Orlans någonsin konspirerat sedan 18487 I sägen, m. h., att plebiscit gifvit eder styrka, men visen oss, att det gifvit eder känsla af rättvisa! (bra! bra! från venstern). Justitieministern Oilivier: För ögonblicket har regeringen ingenting att säga (sensation). Estancelin: Jag är en gammal skolkamrat till prinsarne af Orlans; jag har bibehållit en personhg förbindelse med dem, för hvilken jag här icke behöfver rättfärdiga mig eller göra några ursäkter, och det skulle vara fegt af mig att tiga still. Grefven af Chambord kunde — såsom hr Berryer har sagt — icke återvända till Frankrike annorlunda än