Göteborgsposten – 8 juli 1870, sida 2

och ritade maskinmessigt fantastiska figurer på ett stort pappersark. Plötsligt tycktes han vakna upp ur sina drömmar. Han hade löst en sista svårighet; hans plan var nu fullständig, komplett. Han betraktade pendylen. — Klockan är två! utropade han, och det är mellan två och fyra som jag stämt möte med madame Charman för Jenny Fancy. — Jag står till er disposition, sade fredsdomaren. — Mycket bra. Men som vi efter Fancy ha att sysselsätta oss med Trmorel, så lätom oss taga våra mått och steg för att få slut på saken i dag. — Huru! ni hoppas redan i dag kunna föra den till ett godt slut ...? — Ja visst. I vårt yrke är skyndsamhet isynnerhet af nöden. Det fordras ofta månader för att ersätta en förlorad minut. Vi ha i detta ögonblick utsigt att taga Hector genom att hastigt öfverrumpla honom; i morgon skulle det vara för sent. Antingen skola vi ha honom inom tjugofyra timmar eller få vi förändra våra batterier. IIvarochen af mina tre karlar har en vagn förspänd med en god häst; om en timma böra de ha slutat sin rond hos möbelhandlarne. Om jag beräknat rätt skola vi om en timma, högst två timmar ha adressen och sedan kunna vi handla. Under det han talade tog han ur en portfölj ett papper, stämpladt med hans vapen — en galande tupp med devisen: alltid vaksam — och skref hastigt några rader på detsamma. FTA