Göteborgsposten – 8 juli 1870, sida 1

Gbrefven af Trmorel ). Af Emile Gaboriau. Förf: till Herr Lecog, m. fl. Ööfvers. från franskan. — Laurence skall representera det romaneska och sentimentala elementet deri. Det är hon som skall ådraga sig det största intresset. Stenograferna skola säga om hon rodnat mycket och huru mänga tårar hon utgjutit. Man skall på det noggrannaste beskrifva hennes utseende, drägt och hållning. Tidningarne skola göra henne mer offentlig än den djupaste fallna qvinna, hvarje läsare skall ha något af henne. Är detta tillräckligt förhatligt? Och sedan kommer ironien. Fotograferna skola belägra hennes dörr, och om hon vägrar att sitta, skall man som hennes sälja någon glädjeflickas porträtt. Hon skall önska att dölja sig, men hvar? Hvilka galler, hvilka riglar kunna sitta henne i skydd för den allmänna nyfikenheten? Hvilken skam, hvilken olycka! För att hon skall bii räddad, hr Lecoq, fordras det att man ej uttalar hennes namn. Jag frågar er: är det möjligt? Svara. Den gamle fredsdomaren uttryckte sig med yttersta häftighet, men enkelt, utan passionens pompösa fraser. ) Forts. fr. N:o 153.